Lördag?

Vad ska man göra en morgon som denna? Jag vaknar femtiden av att Cessi börjar tugga på sitt ben - låter lite som att dra två tegelstenar mot varandra, tänker aaaaah äntligen lördag, svängde mig om och skulle somna om. 

Då kommer insikten, det är ju faktiskt bara fredag. Nej, det gick inte att somna om sen mera. Dessutom är det grått och blåsigt ute. Så vad gör man till sin frukost? Jo - hänger på Pinterest och pinnar bilder på söta djur. Tänk bara att få gosa med den lilla giraffbebisen eller sitta i en bil på safarin och se elefanten komma klivande. Man blir ju direkt lite gladare då.

Så nu är modet återställt och jag är på väg till jobbet där två nya arbetsplatser väntar. Två arbetsplatser i två olika hus där jag ska fördela min tid. Kommer inte bil helt lätt men det ska gå. 

För övrigt är det mars imorgon. MARS!!! Vad hände där?

Mat som gör en glad

Idag på lunchen var jag bitter över att ha glömt matlådan hemma i kylen. Fina kollegerna övertalade mig att hänga på till Prime Burgers istället för att gå och köpa en tråksallad till Hemköp.

Ibland kan en glad lunch göra susen. Kändes lite USA över det hela då vi satt dubbelvikta av skratt över våra burgare. Få människor har så sjukt dålig humor som mina kollegor. Den är så dålig att den är bra.

Mmmm torsdagsburgare

Vandraren

En av mina starkaste sidor är att jag är ruggigt effektiv på jobbet så länge det är lite för många deadlines att möta. Jag har inga som helst problem att på beställning stänga ut omvärlden och leverera en sak efter den andra flera timmar i sträck.* Enda som krävs är mina hörlurar och rätt musik. 

Men idag. Idag vandrar mina tankar hit och dit och jag har väldigt svårt att fokusera. Mycket dumt att drabbas av detta på en torsdag då det betyder våldsamt kaos imorgon fredag. Dessutom ska vi byta rum imorgon eller leka hela havet stormar snarast, så det kommer inte vara så lätt att hitta flow. Men hjärnan, ja hjärnan kör sitt helt egna race idag. Så vad gör man?! Mycket onödigt I say.

*inget jag överhuvudtaget tillämpar utanför jobbet konstigt nog

Musikanterna

Nu måste vi prata om musikanterna vid Thorildsplans tunnelbanestation. Min hemstation. 

Två män spelar där varje morgon. De har gjort det nu i kanske 2 månader. Mysigt värre. Glada är de också, de säger tack och godmorgon varje dag. Jag brukade ge lite slantar åt dem i början, för de är duktiga också. 

Men nu räcker det, det finns nämligen ett problem. De. Kan. Bara. En. Låt. 

Utan undantag spelar de Lambada. Varje. Morgon. Och jag håller på att bli galen. Vad ska jag ta mig till? Olika scenarion snurrar i mitt huvud. Just nu handlar det om att börja slänga noter i kollekten...

De bara måste byta låt snart. Annars måste jag börja åka buss till jobbet eller nåt.

Nej, galen blir jag.

Saker jag kan bli så otroligt besviken på och muminminnen

Som ett enormt fan av Tove Jansson och mumintrollen måste jag givetvis unna mig den vackra Tove 100 år muminmuggen. 

Jag hade mumintapeter i mitt flickrum och säg den bilresa familjen gjorde utan att lyssna på mumin til havs, mumin blir rik och allt vad de hette. Riktiga sagoböcker på gamla hederliga kasertband. 

Där satt vi bak i bilen och försökte överrösta pappa med alla replikerna. Många av uttrycken lever naturligtvis fortfarande kvar. Miljontals är de tillfällen då pappa likt muminpappan sagt "Familj - så här ska man leva", lika många gånger har "mitt i klippdassens hål" blivit svar på frågan var man befinner sig. Och så har vi kärleken till dronten Edvard och naturligtvis beräkningen av skatt. Ja men ni hör ju, jag förlorar mig helt i mina minnen här. Jag skulle ju berötta om vad som gör mig rikitgt besviken, arg och lessen.

Finland är ju som vi alla vet ett tvåspråkigt land. Arabia, som tillverkar muminmuggarna är ett enormt företag som lever mycket på sin försäljning i andra länder (kan jag tänka mig). HUR är det då möjligt att detta är beskrivningen som följer med muggen?!?!?!

Snälla förklara för mig hur det är möjligt att ingen som kan svenska fått granska det här? Hur kan det vara så svårt?

Sånt gör mig lessen en dag i februari.

Det var på håret

Igår fattade jag beslutet att ta bort mitt instagramflöde från bloggen. Inte för att jag inte vill dela bilder ur min vardag med er, utan för att jag så sällan fotar andra bilder och om de ligger i flödet, postar jag inte dem igen och då har jag "inget" att berätta om. Som ni ser jobbar jag hårt med att aktivera mitt bloggande igen.

Igår fick jag akut fnatt på mitt hår och ringde huxflux till frisören och kollade om de hade tid med mig. Det hade de och 25 minuter senare öppnade jag dörren och klev in. Sen var det också slut på det roliga. Enda som kunde ta emot mig var en brittisk tjej. Inget fel på britter och jag är ju flytande på engelska, men jag var inte ändå helt hundra bekväm med att förklara hur jag ville ha mitt hår. Vi kom hur som helst fram till något bra och hon satte igång med slingorna. Jag läste en tidning, en tidning till och läste sen ut halva internet på telefonen. Vi det här skedet hade hon redan ursäktat sig kanske 5 gånger, förlåt du har så jättemycket mera hår än jag trodde. Jam det är väl ditt jobb att beräkna tjockleken på slingorna och inte mitt. Jag fick gå till duscharna och plocka bort foliet i etapper för de hade ju legat i alldeles för länge... Gå tillbaka och fortsätta göra slingor och läsa ut resten av internet. Det var så tråkigt att jag höll på att dö, och då älskar jag då någon pysslar i mitt hår. 

Historien tar tyvärr inte slut ännu här. Då hon äntligen var nöjd med hela huvudet och de sista foliebitarna plockades bort sa hon att hon ska tona lite bara. Eeeeh okej, brukar inte riktigt vara gången då de slingar mitt hår, men vem är jag att ifrågasätta? Som nlött såg färgen helt okej ut och hon satte igång och började klippa. Vid det här skedet hade jag redan suttit där 2h 45 minuter... Då hon fönat klart och haft sig sa jag att det blev väldigt mycket ljusare än vi talat om, varpå honkonstaterade: jo, och det är lite lila här ovanpå, men jag lovar att det går bort. Jag var bara tvungen att tona lite då det först blev så konstigt gult. Jepp, jepp, exakt det man vill höra då man lägger 1 500 kr på att piffa till sig lite. 

Efter lite kommentarer på Facebook kom det fram att det mycket väl kan vara mina hormoner som ställt till det så jag ska inte vara alldeles för hård mot henne vad gäller färgen och jag har nästan vant mig vid att vara blond nu. Men det tog sååååååå länge. Det kan bara inte få ta 3h 10 min att klippa och slinga ett hår. Men tydligen gjorde det det. Då jag gick hade de stängt för länge sen och så bad hon ännu om ursäkt c 10 gånger för att det tagitså länge. Ja, hon var i alla fall väluppfostrad.

Ny vecka, nya möjligheter

Jag är ingen morgonmänniska. Punkt. Jag har aldrig varit och jag kommer aldrig bli. Det spelar ingen roll när jag går och lägger mig. Det är lika hemskt att stiga upp varje morgon oberoende om jag sovit 6 eller 10 timmar. Som gravid har dethär blivit sjufallt värre. Jag är så svag och klen på morgonen att morgonrutiner som förr gick i ett nafs nu kan dröja hur länge som helst. Mellan att jag vaknat och går ut genom dörren hinner jag ofta gå och lägga mig en eller två gånger. Det går helt enkelt inte att vakna med "rivstart". Definitionen på rivstart är dessutom en start i ett redan väldigt långsamt tempo.

Lillhen motarbetar mig väldigt mycket på morgonen och vill bara ligga kvar och mysa. Det känns verkligen som om jag för mitt morgonhumör vidare. Tiden får visa.

Det här innebär hur som helst att jag tänker mig att jag kanske kan börja blogga lite till frukosten. Inte för att jag hinner, utan för att jag inte kan göra något annat heller. Vi får se hur det blir med det men här kommer i alla fall en hälsning från frukostbordet en morgon då det är ljust, fåglarna kvittrar och bara solen saknas.

På det en måndagsbild som aldrig slutar vara rolig.

bilden är lånad från antingen Twitter eller Facebook.

Förra veckans roligaste

Alltså den här. Den är så klockren att vi fnissade i flera dagar på jobbet åt den.

Vilken helg och Tack Selänne!

Ojojoj vilken helg jag haft. Nyaste systerdottern var precis så underbar som jag visste att hon skulle vara. Vi myste och gosade och tittade varandra rätt mycket i ögonen för att bara ha känt varann i en vecka. Snäll är hon också. Jag känner på mig att vi kommer att bli riktigt goda vänner!  

Längtan efter ens egna lillhen blev inte direkt mindre påtaglig nu heller.

Nyaste systerdottern

Vi ägnade helgen åt att hänga med varandra, äta gott, promenera lite, sticka och se på Hockey och skidåkning förstås. Mamma och pappa kom också nerkörande från Nykarleby och hälsade på oss på lördagkväll. Lyxen att få lite av mammas hembakade semlor* med sig hem!!! 

OS bronsmatch och bronsmedalj i all ära men den store hjälten blev självklart Teemu Selänne som gjorde sin sista match i det finska landslaget efter en underbar karriär på hela 26 år. Inte helt lätt att slå. Det blev väldigt känslosamt i intervjuerna efteråt. Spelarna grät, journalisterna grät, det gräts hemma i sofforna och jag hade det inte bättre ställt med mina gravidhormoner... Fint var det och nu dagarna efter har internet svämmat över av hyllningar från olika spelare och olika länder för att inte tala om den finländska pressen. Ja, vilket sätt att säga tack och adjö! Så vi säger Tack till Selänne och fortsätter njuta av de andra spelarna!  

Allas vår Teemu Selänne!

Gott åt vi också!

Fredagsmums

*finlandssvenska semlor that is. Alltså vanliga frukostfrallor.

Den lilla röda står klar

Den lilla röda väskan är packad igen och ska för första gången på evigheter ut på en liten resa. I kväll får jag nämligen för första gången träffa lillfröken utan namn, även kallad min nyaste systerdotter. 

Det är 8,5 år sen sist och jag har aldrig upplevt något så fysiskt starkt som saknaden då jag satte mig i bilen för att åka tillbaka till Helsingfors efter att jag träffat Magiske E & W för första gången. De var så små, så små, så små att jag fysiskt kände behovet av att skydda dem. Helt otroligt. Till saken hör ju att de är tvillingar vilket gjorde dem yttepyttegare än de flesta andra barn och på den tiden omgavs jag inte heller av kompisbarn - elles bonusbarn som jag brukar kalla dem. Men i alla fall. Otroligt mäktigt var det. 

Då kan ni ju tänka er hur det kommer att gå den här helgen, med en ny liten en, och detta i kombination med gravidhormoner och egen bebis påväg. Jaja, det blir så bra så. Mysa ska vi i alla fall.

Idag har det varit en lagom effektiv jobbdag med 1,5 öga på hockey matchen och ett halvt på datorn. Men under och mirakel är helgen här nu och alla deadlines mötta. Lite lite behöver jag jobba på flyget men allt som kan fixas på max en timme räknas knappt. 

Sen blir det helg, mys, kramar, skidåkning och hockey om jag känner mig själv rätt.

Njut av fredagen hörni! Kan faktiskt vara den bästa dagen.

Bra service, en mage och kullerbyttor

Idag ska vi koncentrera oss på att älska människor som är på rätt plats! Igår vågade jag mig på det omöjliga - shopping på stan efter jobbet (mer om det senare). Jag och Stina möttes av så otroligt bra service att vi blev alldeles varma inombords. Älska det här landet alltså.

På grund av min något svällande lekamen passar väldigt få av mina plagg längre. Jag har fått lånat ihop massvis med mammakläder och är evigt tacksam, men något litet ville jag ändå unna mig. Det blev en glad, rutig skjorta, lite bastoppar och underkläder. Alltså min himmel vad det kan vara skönt med underkläder i rätt storlek. På grund av den underbara servicen måste alla nu shoppa på Åhlens Citys underklädsavdelning. Hon som betjänade var underbar. Hon styrde mig bort från det jag hade tänkt shoppa, mätte och hade sig, frågade relevanta frågor och var allmänt mysig. Nu har jag en uppsättning med två perfekta BHn som är så mjuka och gosiga att jag kankse aldrig kliver ur dem och ett gäng trosor som inte slutar och skaver på konstiga ställen på magen. Aaaahhh lyckan! Har inte ens jätteångest över storlekslapparna i plaggen, för som Stina sa - jag skapar faktiskt liv. 

Vad är det då som är så omöjligt med att försöka shoppa efter jobbet? Jo det är så här, min kropp gillar den här graviditeten ganska lite och hittar på alla möjliga sätt att visa det på. Jag har redan länge haft problem med foglossningar och sammandragningar för att inte tala om allt annat roligt den hittar på. I söndags spydde jag, lite så där käckt och out of the blue (har hänt några gånger innan), i lördags fick jag nån spöklik inflammation i min vänstra vrist och kunde inte gå (nu helt försvunnen -smärtan inte vristen), på nätterna krampar det i benen - oberoende av hur mycket vitaminer och vatten jag slänger i mig och så vidare. Också tröttheten, den tröttheten. Jag sover hur mycket som helst, helst hela tiden. Lite har det lättat sen den första tiden men ja,fortfarande väääääldigt trött. Att inte ta sig hem ASAP efter att jag kunde släppa pennan på jobbet är egentligen ren idioti. Mycket riktigt blev det stopp vid T-Centralen på väg hem med sammandragningar som hette duga och då jag klev av tunnelbanan tänkte jag få ta taxi hem pga foglossningarna. Men skam den som ger sig. Det är bara att gilla läget och komma ihåg hur länge jag väntat på detta. Men min graviditet är väldigt långt borta från min målbild  ska gräva fram den senare. 

Men ja, innan vi hoppade på tuben tog vi oss en chai latte i farten och baristan på Waynes var så otroligt trevlig straxt före stängning en alldeles vanlig tisdag att vi igen blev helt tagna. Drömde gott direkt jag stängde ögonen 21.15.

På det bjuder jag på veckans mage. Bara att gå och föda då eller? Jonej, jag är alltså nu halvvägs. Vecka 20. HALVVÄGS! Var ska detta sluta? Vad vi gör den här veckan? Jo- ögonfransar, naglar och svettkörtlar in the making. Dessutom ska vi lära oss baklängeskullerbyttor (den lilla - inte den stora) och  vara försiktiga för nu är känseln på plats och hen kan känna smärta. 

Så var försiktiga med kullerbyttorna och möt världen med ett leende och uppskatta god service! 

PS. Kolla in den otroligt naturliga hand posen som håller i telefonen... Välkommen till en värld av väldigt böjliga leder.

Nya ögon

Här kommer som utlovat bild på mina nya ögon. Inte slutat sörja de gamla än, men snart så.

Det största

Det största som kan hända är när vi blir fler och i fredags, på alla hjärtans dag, hände det igen. Jag blev för första gången på 8 år moster igen. Moster till en liten fröken utan namn. En fröken som sägs likna mig och som jag redan pratat med i telefon. Nu måste jag ännu vänta en vecka på att få träffa henne! Det blir stort att få träff en så liten!

I fredags var också på andra sätt en stor dag då vi för andra gången tittade till den lille i magen. Så skönt att med egna ögon se att allt är som det ska och höra att ingenting kunde vara bättre. Inser starkt att resten av livet har börjat. Den del av livet då man ständigt oroar sig för något. Först ska det oroas över om hjärtat fortfarande slår, om det blir en frisk filur, sen om man kommer att bli en bra förälder. Sover och äter barnet? Är det en vanlig feber eller nåt värre? Tänk om barnet blir en idiot som börjar mobba andra barn eller ännu värre? Har lite ångest ännu efter att för något år sen sett Vi måste tala om Kevin. Tänk om barnet fastnar i drogträsket, sårar sog själv och/eller andra? 

Klarar man sig så här långt har man gjort det bra. Då kan man istället fundera på om hen hittar sig själv och vad hen vill göra i livet, blir hen lycklig och klarar vi av att fortsätta ha en bra relation? Hittar hen en bra partner? Väl så här långt kan man andas lite ut men sen kommer barnbarn och så börjar allt om igen. 

Lilla utläggningen blev det här, men de facto snurrar min hjärna ofta i de här banorna just nu. Det är så mycket nytt att ta in. Inte konstigt att jag är så trött konstant. Men tillbaka till fredagens ultraljud där alltså allt kunde konstateras vara perfekt. Galet fascinerande att räkna hjärtkamrar och kolla att alla delar av hjärnan är där de ska. 

I övrigt firar vi idag mannen i huset som fyller år med att göra så lite som fysiskt möjligt, tänker på den lilla skrutten jag får träffa om mindre än en vecka och försöker hålla fast vid intygandet att allt är bra där inne. 

Alltså VARFÖR har jag inte bloggat då jag har så mycket att skriva? Det här blev lätt det mest kaotiska inlägget någonsin! 

Jag har ju dessutom nya GLASÖGON!!! Mina förra älskade glasögon slaktade jag tyvärr medelst iPhone en mer än vanligt morgontrött morgon en tid sen. Väldigt onödigt om jag får säga sig det självt. Men i fredags kunde jag i alla fall lösa ut mina nya mot en nätt liten betalning. Imorgon ska ni få en bild också. 

Ja, då är det väl färdigsvamlat för en stund. Tack och hej!

Läsutmaningen bok 4 - Boktjuven - när döden berättar en historia måstedu lyssna

Bok nummer fyra är Boktjuven, på en några år gammal rekommendation av JRo. Tack JRo! Jag ser det nu som min plikt att rekommendera boken vidare åt er alla!

Boken handlar om en flicka i nazityskland. Boken är otroligt bra skriven  och den är väldigt gripande. Det är dessutom den ständigt närvarande döden som är berättaren. Boken handlar inte om krigets framfart eller om fronten, utan om en vanlig, fattig familj med flickan i centrum som står emot.

Ja, läs den! Handlar kort om mod, vänskap och kärlek.

Dagens länk

En sida man skulle ha behövt som singel, klicka här och släng i ansiktet på dem som säger dumma saker!

Onsdagen är här

Att nå fram till onsdag är alltid en skön seger. Efter det är det i princip fredag och helg. Samma sak varje vecka.

Igår gick magen in i vecka 19 och jag fortsätter fascineras av utveckingen vecka för vecka. Hur en 22 cms liten filur nu kan knäppa händerna och har anlagen klara för båda sina satser av tänder. Galet egentligen.

Magen har tagit ett skutt till utåt också och jag börjar ha ordentliga problem att sitta på jobbet. Det är för långa dagar och för mycket sittande. Ska fixa fram ett ståbord åt mig. 

Magens storlek plus nya kunskapen att kunna knäppa händerna gör att jag väldigt svårt att släppa synen på hur gen ligger där inne och pöser, men benen i kors och händerna knäppta på magen. Kanske jag borde äta lite gräs så hen får ett grässtrå att tugga på!

Orättvisor

Jag litar gärna på mina medmänniskor, tror ofta det bästa om folk och jag tror också hårt på rättvisa. Kalla mig naiv och blåögd men detta är den person jag är och jag vill verkligen inte vara annorlunda.

Då jag visas ha fel gällande ovan nämnda saker blir jag chockad, besviken, lessen och dessutom rikitgt arg. Det är inte nog med att något blir fel, jag känner mig dessutom attackerad för att mitt sätt att se på min värld -som alla gånger borde vara det rätta (i en rättvis värld) - bara stampas på.

Jag tänker inte desto mera gå in på detaljer ,men ni skyldiga - det är inte så svårt att ta hänsyn och bete sig som hederligt folk, eller hur? Ibland räcker det faktiskt med att tänka före du talar!

Toppar och dalar

I dag är en väldigt typisk upp och ner dag.

Den började hur bra som helst. Vaknade, läste lite, somnade om, vaknade och steg upp. Efter en underbart god smoothie och lite stickblogg i sällskap med OS städade jag huset*. Efter det åkte vi iväg till Cessis uppfödare där hennes bror, mamma och pappa bor. Hon har hunnit fylla 4 månader i veckan och ni kan inte föreställa er lyckan hos alla inblandade.

Cessi har ju busat med andra hundar, men det blir rätt korta stunder då man träffar på andra hundar då man är ute och går med henne. Att nu få se henne gå helt bananas med sin bror var en obeskrivlig syn. Vi fick faktiskt gå in och medla lite emellanåt för att säkerställa att alla skulle hållas i liv, men oj så roligt de hade. 

Där nånstans tog väl sen det roliga slut. Slut på upp och toppar. Välkommen ner och dalar... Vi börjar lätt med en parkeringsböter hos uppfödaren.Ett bostadsområde mitt i ingenstans, men bötfälla kan de i alla fall. Väl hemma började Christian känna sig lite dålig och intog soffposition. Inte långt efter var det bara att krama porslinet och trycka in febernedsättande. Som den goda flickvän jag är har jag moderligt kokat bärkräm - kanske första gången på 15 år, och gått i exil så långt från nämnda sjukling som möjligt. Cessi fattar ingenting och går omkring och ser självmordsbenägen ut. Hon och Christian har minst sagt ett speciellt band, jag lyckas inte riktigt hävda mig i konkurrensen.

Jag då, jo jag har gjort det festligaste jag vet då det ändå är lördag. Jag har bokfört det sista av 2013 för ett litet företag och gjort upp ett boslut... 

Livet är minsann glassigt värre här på Kungsholmen.

*en 70 kvadrats lägenhet kan också kallas hus. Det handlar bara om inställning.

Välkomnar vecka 18 och babybloggen!!!

Ny månad och nya nyheter att berätta. Jag Vill också gravid- och babyblogga!

Om allt går bra blir vi nämligen en till i juli. Och inte tillökning med en hund denna gång, utan en alldeles alldeles riktig människovalp!

Jag går nu in i vecka 18 och mår inte direkt som en prins (snarare som en 80 årig drottningmoder), men det går helt klart mot ljusare tider!

Spännande spännande. Och nu är det ÄNTLIGEN inte hemligt för någon längre. Yay

Brunchbloggen -Björk

Det blev lyxbrunch igår också, söndagen till ära. Guddottern med familj bodde på hotell i närheten och då vi vaknat och busat klart med Cessi gjorde vi dem sällskap på hotellets restaurang på brunch. Ajajaj det var gott! 

Där fanns verkligen allt! Silar, bacon, smoothies och plättar. 

Undrar om inte detta var bästa brunchen hittills. Också här var det barnvänligt med en liten lekhörna där guddottern kunde mysa då hon ätit klart.

Gå till Björk på Kungsholmen alltså. Se detta som veckans bästa tips.

Brunchbloggen - Fotografiska

Jag har kommit väldigt bra igång med brunchandet igen den sista tiden. Det är verkligen hög tid att starta upp lite brunchblogg så har ni samlat lite tips då ni är i Stockholm. Håll koll på taggen Brunchbloggen alltså!

Den här helgen har jag underbart besök från Geneve och Helsingfors. Den ena kom komlplett med en guddotter och hennes lillabror till och med och vi har haft en toppen dag. Vi började med att låna ut barnen en tid och tog en vuxenbrunch i lugn och ro på Fotografiska. Ojojoj så gott det var. Och fint. Servicen var dessutom superb då man väl hittat dit. 

Amatörmässigt nog har jag inte en enda bild från idag. Det är en synd och skam för maten var både god och vacker. Brunchen började med nygräddade scones med lemon curd och ett aå fruktansvärt gott äppelté med olika kryddor i. Det var gudomligt gott. Efter det då den mest akuta hungern var stillad var det bara dyka på buffén som innehöll allt från pulled pork och ny trendig kål till perfekt tillredda ägg- 60 minuter i 65 grader eller hur det var. Till det ett smörskum och baconströlssel och spenat. Så fruktansvärt gott att vi alla måste äta två. Där fanns mängder med olika rätter och också ostbord och efterrättsbord. Allt jättefint upplagt.

Ja, är riktigt irriterad nu att jag inte tog några bilder faktiskt.

Buffén låg lugnt och fridfullt bortom det lite stökigare cafét och alla satt vid 8 personers bord där de plockade ihop sällskap - hette något fint på franska. Mycket trevligt. Absolut och 100% värt ett besök. Många hade också småbarn och vagnar med sig, så det verkade barnvänligt. 

Priset var kanske lite att ta i, men då ingick också inträde till Fotografiska. Så passa på då det går utställnigar ni ändå vill se! 

Jag gillade dagens utställningar mycket och var speciellt imponerad av Johan Rheborgs bilder. Tänkte att han mest red på sitt namn men bilderna var riktigt riktigt bra!

Fotografiskas brunch rekommenderas alltså starkt!