Låt mig presentera Cessi

Hallå!!! Här är jag och jag är inte så lite underbar!

Att inte kunna hålla sig

Nej, vi klarade ju inte av att hålla oss. Det går bara inte att leva utan hund då man en gång haft en!

Vi har funderat, drömt och vänt och svängt på allt och vi landade alltid i samma sak. Vi vill helt enkelt ha en hund.

Raser svängde vi också på fram och tillbaka och landade också där i samma sak! Vi vill helt enkelt ha en labrador.

Så, låt mig presentera Cessi!

Världens sötnöt är hon. Hon blir vår kl 19 ikväll! Som vi har längtat!

Och vi är redo!

Det finns massor med stiftlösa tidningar att kissa på.

Barn/hundgrinden är på plats.

Mommos bokhylla är utom räckhåll för små tänder och klor.

Yay!

Dagens finskalektion

Bästa musikvideon

Jag fortsätter inspirera er med lite musik. Stötte nämligen på den här fantastiska interaktiva 24 timmars musikvideon i fredags!

Klicka er in, snurra på klockan eller kanske byta till Pharrel Williams istället för livsnjutarna? Vad ni än gör får ni en fin paus i vardagen!

Njut!

Dagens vackra låt

Min juvelerare har igen en gång försett mig med en underbar låt! Tack tack tack!

Förkylningen

Just när jag kommit igång med bloggandet igen slår förkylningen mig med en slägga. Jag kämpar på jobbet, går sen hem och drar 12 timmars nätter. Knappt att jag kan bilda fullständiga meningar.

I alla fall var jag ju på dop i Bryssel i helgen. Alla skötte sig exemplariskt och allt gick bra.

Jag var ganska fin trots att jag hade en lite traumatisk flygresa. Alltså fy för turbulens. Blir ju inte bättre av att flertalet skriker till varje gång det hoppar till. Man ska kanske inte heller beställa hett kaffe mitt i turbulensen. Rätt givet att kaffet kommer landa i knät.

I övrigt har jag varit på Bierhaus i veckan på aw och käkat korv. Detta var innan förkylningen tog mig.

Allt för denna gång detta.

Läsutmaningen 2013 bok 14 - Livet efter dig

Livet efter dig fick jag rekommenderad åt mig i somras av både läsdrottningen Stina och min syster. 

En otroligt välskriven bok som ryckte in mig direkt. Som ofta vill jag kliva in i boken och säga åt hivudpersonerna att skärpa sig, och som vanligt är det väl ett gott tecken.

En mysig bok som helt klart rekommenderas.

Läsutmaningen 2013 bok 13 - Fatta eld

Den andra delen i Hungerspelen trilogin läste jag i somras då vi var ute och seglade. Eller "seglade", vi åkte snarare med motor till och från en ö. 

Men på den ön låg jag och läste den här boken och njöt som aldrig förr! Den var riktigt spännande men av slutet blev jag mest arg. Känns som om man kunde ha skrivit en lite längre första del istället för en trilogi. 

Däremot var det väldigt roligt att läsa boken utan att ha sett filmen, vilket var problemet då jag läste ettan. Nu kan jag med gott samvete gå och se filmen, för nu har jag läst boken.

Läs den för enkel underhållning och se till att ni har del tre bredvid er då ni är klara. Cliff hanger delux.

Ny fredag, nytt flygfält

Det är fredag igen och vad gör vi då? Jo, stressar iväg från jobbet, jobbar på Arlanda Express och hoppar på ett flyg till valfri stad i Europa förstås!

Det här helgen gäller det att åka tillbaka till Bryssel. Denna gång för att döpa en liten söt en. Denna lilla söta har jag dessutom fått äran att bli gudmor till, så på söndag får jag för 4e gången motta denna gåva, gåvan att få bli en lite större del i en så litens liv! Underbart.

I övrigt blir det pusselfokus i helgen då jag ska hänga också med storasyster. Vi fann varandra på riktigt i augusti över ett pussel och efter det har kärleken varit myket ömsesidig. Vad kan man annat då man efter några timmars frånvaro möts av "Evis, jag har sakat* dig".

För övrigt roas jag mycket av barns prat för tillfället. Förra helgen berättade jag exempelvis för Andre gudsonens lillebror, treåringen, att jag kvällen innan hade ätit sniglar, varpå han spontant utbrast "ajjaa, du tykkää om maskar". Ja, vad säger man då? Lite lika fast ändå inte. 

Några andra bra diskussioner har förts denna vecka med Magiske W per telefon. Han har för övrigt hunnit bli åtta (8) år gammal redan och tenderar ibland vara väldigt vuxen. För det första ska de komma på besök om några veckor och vi diskuterade vad de skulle tänkas vilja göra. Jag fick en mycket tydlig lista på stående fot:

1) för det första vill vi komma och se hur ni har det där i Stockholm

2) se om det går att se Viking Grace från hustaket

3) kanske äta något gott på ett café

Alltså kärlek. Livet är faktiskt inte svårare än så.

Vi fortsatte prata om det kanske finns något jag tycker om som de skulle kunna köpa åt mig till jul. Vi pratade om lite olika böcker, spel och pyssel. Efer ett tag blir han högtidlig på rösten och säger "och om vi nu skulle prata om olika utomhussporter, till exempel fotboll och ishockey". Jag gjorde mitt bästa för att hålla mig för skratt och försökte artigt styra bort samtalet så jag inte får en fotboll i julklapp...

Ja. Det här var väl lagom bra svamlat om vad barn sagt i veckan som gått. Saker att tänka på under en mellanlandning i Zurich vid gate A67 helt enkelt.

Jag lämnar er med en mycket random bild på en av mina favoritprofiler på Instagram. Se det som dagens tips om ni vill ha ett leende i vardagen.

*saknat

On the road again

Jag befinner mig i helsingfors och flyttar mig från den ena platsen till den andra. Det är ju ett logistiskt skämt det här med vänner som blivit föräldrar och flyttat ut ur stan. Kommer ta mig närmare 2h att ta mig från punkt A till B med söndagstrafik och då kommer jag också behöva gå en hel del.

Men jag har inte bråttom, jag njuter av det kalla höstvädret, lapar i mig solen som tittar fram efter regnet som fallit sen igår kväll, och drömmer om hundvalpar.

Igår var det 5års kalas med världens finaste kalasbuffé och efter det en middag på Radisson, mitt andra vardagsrum då jag bodde i Helsingfors. Det blev sniglar och deras underbara caesarsallad med handskalade räkor till middag. Mumsmumsmums

Titta bara:

Födelsedagsbarnet kom plötsligt på att han ville ha superhjälte-fest så det blev en fin mix.

Lite tänder i chokladfudgekakan

Lite mask i popcornen

Lite mumsiga ögon

Det bjöds också på människor

Lite småkryp här och där

Den stolta 5åringen

Lillebror satt mest och såg söt ut och bad om mera tänder

Plötsligt dök Iron Man upp

Kvällen på Radisson blev betydligt lugnare

Senare samma dag

Nu sitter jag på Arlanda Express och längtar tillbaka till Helsingfors. Jag älskar Stockholm och mitt liv här, men aj vad det finns många fina människor på andra sidan vattnet.

Kaffekaffekaffe

Lördag morgon och väckning 6.00. Det kan man ju inte annat än älska...

I go Helsinki and Starbucks go Christmas.

 

Idag står det 5 års vampyrkalas på agendan. Andre gudsonen fyller år och det måste vi ju fira ordentligt. Jag och hans farbror sprang på varann på Arlanda och nu ska jag försöka tupplura lite efter världens godaste kaffe. Barnkalas har ju en tendens att suga musten ur en.

Då livet kommer ivägen

Mina ord tar alltid slut då det händer för mycket stort i livet. De senaste två veckorna har varit en emotionell berg och dalbana utan dess like och dessutom håller folk till höger och vänster på och berättar hemligheter åt mig. Tystnaden lägger sig över mig till sist.

För två veckor sen kom i alla fal livet emot. Den del av livet vi inte kan kontrollera. Jag är van att få bestämma och styra livet i den riktning jag vill för att uppnå mina mål. Men igen en gång, som så många gånger förr, får jag konstatera att vi verkligen inte har något att säga till om då det gäller de viktigaste sakerna. Saker som liv och död. 

Ni som hängt här ett tag vet att det med en underbar man kom en underbar hund. In i mitt liv för lite över ett år sen. Den här hunden hade sedan mycket liten haft problem med sina leder och han har alltid varit tvungen att vila extra mycket efter långa promenader och lekstunder. Springturer och alldeles för mycket käppkastande har inte ens varit tillåtet.

Efter en tur på hundöarna vid Drottningholm, där hundar får springa lösa och busa med varann, slutade stackaren inte halta. Efter 3 veckors haltande var det dags för veterinären och där fick vi det hemska beskedet. Han kommer helt enkelt inte att bli bättre. Inte hur mycket vi än vill eller vad vi än gör. Inte med fysioterapi och värkmedicin resten av livet och inte heller med operation, fysio och medicin. 

Vi hade några otroligt tunga dagar framför oss, där vi bara grät och kramades, men vi visste ju vad vi måste göra. Vilket beslut vi måste fatta. Det är inget liv för en 3 årig hund att inte få leka, springa eller busa. Att inte få vara hund helt enkelt.

I fredags var det därmed dags för oss att ta ett sista avsked. Det var fint, vackert och värdigt på alla sätt där han somnade in med huvudet i mitt knä. Men hur man än vänder och vrider på det kommer man fram till samma sak. Världens finaste hund finns inte längre hos oss. Det är bara tomt.