Lördag?

Vad ska man göra en morgon som denna? Jag vaknar femtiden av att Cessi börjar tugga på sitt ben - låter lite som att dra två tegelstenar mot varandra, tänker aaaaah äntligen lördag, svängde mig om och skulle somna om. 

Då kommer insikten, det är ju faktiskt bara fredag. Nej, det gick inte att somna om sen mera. Dessutom är det grått och blåsigt ute. Så vad gör man till sin frukost? Jo - hänger på Pinterest och pinnar bilder på söta djur. Tänk bara att få gosa med den lilla giraffbebisen eller sitta i en bil på safarin och se elefanten komma klivande. Man blir ju direkt lite gladare då.

Så nu är modet återställt och jag är på väg till jobbet där två nya arbetsplatser väntar. Två arbetsplatser i två olika hus där jag ska fördela min tid. Kommer inte bil helt lätt men det ska gå. 

För övrigt är det mars imorgon. MARS!!! Vad hände där?

Kan jag resa?

Ojojoj så ni har saknat mina inlägg om hur bra jag är på att resa! Det lackar mot jul och jag lackar ur. Nå nej! Så illa är det inte, men det är mycket nu.

Vi skulle ta kvällsbåten till Åbo på fredag kväll. Perfekt med en full sista vecka innan folk och fä sticker iväg på semesterar, mycket som ska ros ihop inför det nya året helt enkelt.

Men Viking Line ville annat och gick på grund med vår båt! Höjden på fräckhet* Och det blev värre för med två dagars varsel avbokade de även vår tur över och det blev att boka om till morgonbåt istället. Vilket betyder en dag mindre att fixa packande osv på... det innebär att jag får packa med mig smutsiga kläder hem, att alla julklappar ännu ligger huller om buller i hemmet osv osv.

Här sitter jag nu kl 21.36 och har precis slutat jobba. Jag har naturligtvis inte ens gått till källaren efter väskan än. Hjälp. Vi ska vara vid hamnen klockan 6.45 och jag kan tänka mig att det tar c 3 timmar att få bilen packad med alla mina väskor och påsar packade.

Så ja, livet är precis sig likt. Julfriden är långt i från här och jag måste ta mig i kragen NU om det här ska bli till nåt. Jeppjepp

*ingen kom till skada.

Hej hundbloggen

Det här blir mer och mer av en hundblogg, men inget fel på det. Den här sötisen har nämligen idag också hängt med mig på jobbet. Stökat ner som sjutton men fortsatt charma alla som tusan.

Just nu är hon hos veterinären och skaffar sig ett pass. Vi ska ju åka till Finland på fredag. Det ska bli så underbart att komma iväg. Trots att jag ska jobba både måndag och fredag är det ändå något av en semester att åka hem. Speciellt då man som jag är ett enormt fan av julen.

Bara "några" julklappar kvar att skaffa och sen är det klart. Ja, och så en miljon saker att fixa jobbet förstås. Ni vet den eviga drömmen om att börja nytt år med rent bord. Lär inte bli så det här året heller men... Huvudsaken är ju faktiskt att man trivs!

Så jag fortsätter räkna ner till julmyset och dricker en glögg till.

Det finaste tacket

I fredags hade vi julfest på jobbet. Som vanligt då det är partyparty på jobbet blir det succé av stora mått. Vi har helt enkelt väldigt roligt tillsammans.

En återkommande programpunkt är utdelningen av olika awards. Vi röstar fram årets bäst klädda, årets flörtigaste, årets citat och årets blunder till exempel. Vi har också lite mer seriösa kategorier som årets planerare, projektledare och specialist. 

Ska vi säga så här, jag är överlycklig över att ha röstats fram som årets specialist! Allt hårt jobb har alltså gett resultat och jag fick en fin fjäder i hatten. För att visa det stora i detta måste jag ännu lyfta upp att vi är över 40 specialister! Heja mig!

Vi jobbar alltså vidare på samma sätt! Ha en fin vecka!

En sötnöt på kontoret

Alltså kolla bara på hur söt man kan va! Hon är världens fotomodell på jobbet för och med alla kollegor!

 

 

Varför spara på solsken

Vi tar lite mera bildregn då vi ändå är igång med stt sprida lite solsken.

Här var vi på god väg att börja jobba.

Men som sagt. Man måste njuta också! Det är lite Instagram all over the place på vårt jobb.

Det är så här "att ladda batterierna" ser ut. Om ni undrar.

Inte så svårt att njuta här.

Vi hade naturligtvis kvällsprogram också. Här ser ni mig på en båt påväg på middag med Humle och Dumle och två av våra 3 VDar. Sjuttons snygga kollegor har jag också. 

Kollegans klassiska "fårhalsband i konstigt läge" bild.

Resten av bilderna får vara där dom är, i gott förvar. Men det var 70 tals fester, häng på terrasser, nattbad i magisk mareld, MYCKET feta ost och tzatziki (i alla måltider faktiskt), lite glass, ABBA karaoke, utspexad ledningsgrupp, mycket skratt och nya vänner. Ja, allt vad en konferens ska innehålla helt enkelt.

En klassiker!

Work hard, play harder

Efter den magiska lunchen där maten aldrig slutade serveras var det dag för inceckning, en snabb titt runt på der underbara hotellet och sen konferens för hela slanten.

Det är bland annat för detta som vi jobbar som små idioter allt som oftast. Vi belönas med tid att konferera på underbara platser där bara goda ideer och vackra tankar kan födas. 

I år fick vi dessutom en extra dag på oss då vi bara kunde ägna oss åt varandra.

De övriga hotellgästerna var kanske inte jättenöjda över att dela hotell med 120 glada mediebyråtyper... Här var det ännu 100% jobb i sikte.

Överallt var det så vackert stt man bara suckade, tog en bild, sparade en mental image och suckade igen. 

Konstigt nog finns det inte rikitigt så mycket bilder av själva jobbandet... Alla workshops, kloka tankar och presentationer. De var också där och gav oss alla så enormt mycket pepp och energi. Vissa delar är hemliga oh jag brukar ju inte annars heller skriva så mycket om jobbet, men det är stora grejer på gång. Alla blev närmast höga av peppen och den sitter ännu i här hemma i höstregnet.

Och värmen. Värmen hörni, kommer ni ihåg hur den kändes? Känslan av att ligga en heldag i skuggan och prata för att solen är för varm. Älska den känslan.

Ingen dag utan rad...

...lärde vi oss i gymnasiet, men det är liksom inte så lätt att få till kan jag tycka. Livet ska ju också hinna levas mellan raderna skrivs. Och som alla vet som läst bloggen ett tag är jag rätt duktig på att planera in lite för mycket program...

Prioriteringar prioriteringar. Men NU är jag här igen och jag ska IGEN historieblogga...

Jag lämnade er med världens kliffhanger! Vaknade hon? Hann hon till taxin? Ja och ja, är svaret på frågorna. Det var en smått absurd känsla att krypa in i en taxi mitt i natten med en kollega jag aldrig träffat förr. Hyfsat lätt att hitta saker att prata om påväg till Grekland när ungdomen raglar iväg på efterfest.

Väl på flyget somnade jag direkt och vaknade till detta.

Väl värt att stiga upp mitt i natten för det här. 28 grader och sol. Lycka.

Vi inledde med en underbar lunch som innehöll kanske en miljon olika grekiska rätter! Så gudomligt gott. Favoriten förutom alla olika former av fetaost och tzatziki blev bläckfisk, eller snake surprise som man okså kan kalla rätten. Det var en bläckfisk som var fylld med all möjlig mojs (bl a fetaost), älska röror alltså.

Om ni har vägarna förbi Grekland ska ni helt klart ta er till Skiathos. Hur fin liten ö som helst!

Äntligen

Äntligen är det fredag. Väskan är packad och det är dags för konferens. Konferens med jobbet. 120 underbara typer sätter sig om några timmar på ett flyg till Grekland där vi ska work hard och play harder ända till tisdag. Det ska bli mer än fantastiskt. Väckningen är däremot allt annat än fantastisk. En kollega hämtar mig med taxi 03.05 nämligen... 

När var det man skulle sova nu igen?!

Morgonmöten

Alltså det här med rutiner och att bli vuxen och duktig på att packa väskor och sånt. Händer tydligen inte nödvändigtvis som 32 åring heller.

Jag har varit hur duktig som helst att stiga upp på morgonen, kommit i bra tid till jobbet och så där.

Sen kom gårdagen och jag hade morgonmöte redan 8.30. Jag hann i god tid och tyckte det var så skönt, för då skulle jag ju komma iväg i god tid från jobbet och ställa mig i ordning och packa för bröllop i helgen i Finland. 

Ja, det gick ju så där. Klockan var nästan 20 innan jag var hemma. Packandet blev naturligtvis en fars. Blir att köpa underkläder på flygfältet och skorna jag valde kan jag väl gå i i en timme max. Well well. Sen blev det natt och jag måste gå och lägga mig för att hinna stiga upp tidigt, packa, ställa i ordning för  vår supergäst som kommer på måndag en timme efter vi själva landar och iväg på jobb för ännu ett morgonmöte och tonvis med jobb som ska fixas innan jag måste rusa vid halvdag för att hinna till flyget.

Någon som kan gissa hur det gick? Jo, jag vaknade inte mindre än en timme för sent. Har ingen aning om vad jag packat och vad jag inte packat. Ingenting är iordningställt för måndag och jag kommer hinna till jobbet svettig, lite kissnödig, med blött hår med c 2 minuters marginal.

Känns verkligen som glada dagar nu. 

Skurken till detta llv och leverne i ofas är givetvis morgonmöten! Don't do them!!!

Då kör vi.

Hur det ser ut

Ni kanske går omkring och undrar hur det ser ut på mitt jobb? Ikväll då jag väntade på hissen tog jag mig en liten titt runt hos en av Sveriges absolut bästa mediabyråer!

Vi har en wall of fame med våra utmärkelser.

Vi har tavlor som gör en glad.

Våra kampanjer pryder våra väggar.

Vi har de sötaste lamporna.

Vi har en mäktig dörr.

Ja, typ så ser det ut där jag hänger på dagarna!

Mot målet

Jag jobbar för mycket. För mycket till den grad att jag inte gör annat än jobbar, äter och sover.

Men nu är äntligen målet i sikte.

Allt hårt jobb det senaste halvåret har lett till att mina arbetsuppgifter nu räcker till 3 heltidjobb. Inte illa, inte illa alls. MEN innan det blir glada dagar och vi alla kan njuta av att vara ett bra team måste två personer läras upp.

Och säga vad ni vill, det är fruktansvärt tungt. Att sköta sitt jobb, allt extra jobb som de andra ska ta över och samtidigt lära upp två personer. Utöver det här ska jag dessutom vara trevlig och pedagogisk. Nej jag känner inte att jag lyckas uppfylla alla krav just nu.

För att hjälpa att timmarna inte räcker till allting inne i veckan sitter jag därmed och jobbar denna söndag. Inte så roligt nej, men nu vet jag äntligen att det faktiskt är tillfälligt. Och ju mer jag orkar nu - desto snabbare blir det lättare.

Jag kokar alltså en kaffe till, leker att jag är Chuck Norris och tar på mig strategiglasögonen.  

Nu kör vi!

 

Swedish House Mafia part 1 SPOILER ALERT

Varning för inlägg med känslor på ytan och mycket text.

Kan tilläggas att jag inte druckit en droppe alkohol när jag skrivit detta, jag är bara hög på livet. Kan till exempel jämföras med när mina kompisar trodde jag börjat röka svamp en gång för många år sen, då jag sms:ade hem från Thailand efter att jag totalförälskat mig i en elefant och ville ha en som husdjur. Men det är en annan historia. Ibland är bara känslorna för stora och då är det inte jättelätt för mig att uttrycka mig fiffigt.

Okej here goes.

Om jag har världens bästa jobb? Jo, inget nytt med det. Igår blev det bara ännu lite bättre. Jag jobbar nämligen bland annat med Sony Mobile och de ville gärna bjuda kundteamet på Swedish House Mafia till Friends Arena. Det tackar man ju inte direkt nej till. Det bästa är ju att jag har biljetter till lördagens konsert också, den som ursprungligen skulle vara enda och sista konserten i Stockholm. Well... de sålde ju inte bara 35 000 biljetter, utan de sålde 35 000 till och sen ännu 35 000. Just så bra är de. De var till och med på Skavlan precis. Det om något är ju ett betyg på att man finns. 

Om vi börjar med Friends Arenan. Gosh. Det var ju värt att bara gå för att se den. Den gav helt andra dimensioner till begreppet en stor arena. Kanske jag måste bli fotbolls fan nu så jag kan börja gå dit på derby och sjunga hejaramsor. Det skulle inte vara så dumt. Så ja, arenan var enorm. Igår gällde det ju för övrigt att lägga sig i rätt lämmeltåg, för AIK hade ju sin sista match någonsin på gamla stadion så det var väl uppskattningsvis 80 000 pers i mina hoods igår. Heja den lokaltrafiken som fixar det. Lokalbladet kallar det för Arenainfarkt... Parkering och sånt är inte riktigt fixat än men ja, tillbaka till SHM.

Lemmeltåget till SHM på Friends Arena

På samma sätt som med Summerburst har jag väldigt svårt att beskriva hur det känns då 35 000 personer "står" och lyssnar på DJ:s som spelar. Jag skrev på Facebook igår "35 000 människor och 3 män som härskar över dem alla" och det är ju så det är. Mera sekt än konsert kanske, och jag älskar det.

Här kommer några smakprov

Det är det här som är så mäktigt. Hur det hela tiden byggs upp, tills det exploderar så att taket lyfter. Minsta lilla rörelse som nån av DJ:na längst fram gör - följs. I ett skede satt vi alla till exempel på huk. 35 000 pers på huk för att växa i takt med att musiken byggdes upp. Mäktigt. Och sen var det ju ballonger, konfetti och serpentiner också om man är mera för sånt. Angello fyllde ju faktiskt 30.

Vi MÅSTE också prata om ljusshowen. Hur skriver jag att det var mäktigt utan att det bara låter platt och tråkigt?! Det var så fruktansvärt snyggt gjort. Som exempel klippet ovanför, hur deras siluetter projicerades gång på gång på gång på gång. Inte vet jag vad det heter, snyggt var det oberoende.

Nej, jag är inte klar än. Jag måste få dela med mig mera.

Musik, konserter och stora event* får mina känslor att lägga sig utanpå kroppen. De ryms inte längre inuti. Allt blir bara övermäktigt. Det som slog mig igår var hur 35 000 kan finnas på ett och samma ställe och bara le och njuta av musik tillsammans. Det är något väldigt speciellt med house musik. Jag märkte samma sak på Summerburst. Folk ligger inte i högar och mår illa, folk kanske dansar till nån nu och då och spiller nån droppe öl men det är väldigt kärleksfulla tillställningar. Kanske det helt enkelt är så att musiken dominerar. Det är ju inte som om man kan stå och småprata och bli osams under låtarna.

Det mäktigaste som hände igår var ändå då en väldigt gravt utvecklingsstörd kille blev upplyft i rullstolen på sina vänners axlar, så att han också fick se och ta del av allt. Han hade inte ben, bara en arm och kan sannolikt inte på något sätt leva ett vanligt liv. Men på dansgolvet är vi alla lika mycket fans och ni skulle ha sett hans ögon. SOM de lös. Det räckte för att få mina och en kollegas ögon att rinna över. Det blev helt enkelt för fint och stort.

Så ja, tacksamheten är stor. Kärleken till musik lika stor och vetskapen om att jag får göra samma resa i morgon gör det hela så mycket roligare. Sen spelar det ingen roll om SHM spelat ut all sin energi igår och idag och att de gör en show som är 10 % av den vi såg igår. Det kommer ändå vara en fantastisk show.

Och om ni undrar hur det låter då 35 000 pers sjunger allsång så låter det ungefär så här:

A moment, a love 

a dream, a laugh

a kiss, a cry

our rights, our wrongs

a moment, a love 

a dream, a laugh

a kiss, a cry

our rights, our wrongs

And that's all I had to say about that.

*gäller i och för sig lika mycket Hockey VM och världskuppen i längskidåkning på TV.

Inte ens Facebook vill att jag jobbar

Bokföring, Stockholm och en vecka som gick

Hej hej bloggvärlden!

Här händer det inte så mycket spännande saker. Jag använder påsken till att bokföra körens senaste hektiska 3 månader. Sänder påminnelser till höger och vänster. ATT folk kan vara dåliga på att betala saker i tid!!!

Jag kom tillbaka till Stockholm i onsdags kväll och möttes av denna underbara utsikt.

Det var så vackert att jag bara måste stanna till mitt på bron och gräva fram kameran. Älska Stockholm alltså.

Jag spenderade tisdag och onsdag på mitt gamla jobb och nu kan jag äntligen säga att alla lösa trådar är knutna. Hon som tar över mina uppgifter känner sig något så när trygg i vad det är hon ska göra och så. Känns otroligt skönt. Känns som om Evis 2.0 kan börja börja på riktigt nu.

Måndagen tillbringade jag i ett tåg och hittade där min systers pojkvän (vad är på riktigt oddsen???) och fick sällskap i tåget upp. Plötsligt kändes inte 4,5h som så lång tid. Kvällen använde jag till att printa printa och printa. Jag utan printer är ingen bra kombination... Så nu sitter jag här med ca 1 cm printade verifikat och får mer och mer koll på läget för varje minut som går.

En otroligt splittrad vecka bakom mig alltså, efter en otroligt underbar helg. Och just nu är jag mest tacksam för långhelg. Jag väntar med iver på besked från nya jobbet, tycker att New York kan skynda på sig lite så vi får hit kontraktet. Sen är det nämligen bara att tuta och köra.

Nej hörni, så här blir inget bokfört. Tillbaka till verifikat 205.

Tillbaka till kolgruvan

Idag var det alltså sångövning hela dagen på agendan. Efter det unnade jag mig* ett glas på stan med några korister och fick också sällskap av den här fina typen.

Men nu gäller det att återgå till kolgruvan. Ju förr jag kan komma ut därifrån desto bättre!

*jag är ju inte den som är den...

Snopet

Det gick ju inte så bra det här... Redan andra dagen blev jag väckt av samtal från gamla jobbet och nu blir det att jobba lite i alla fall... Deadlinen som var lovad till april, blev plötsligt om 2 veckor...

Jag suckar och beger mig tillbaka in i kolgruvan efter en hel dag som fri kvinna.

Nu är det sluuuuuut!

Hej hej hej!

Nu är sista arbetsdagen i bagaget!

Alltså älska den här känslan! ÄLSKA!

Ja, eller helt slut är det ju inte, tiden räckte naturligtvis inte till, så lite konsultuppdrag blir det som väntat. Men vem bryr sig på riktigt om några dagars jobb för ett projekt som har deadline i April? På riktigt?!

Inte jag i alla fall! Om jag så skulle jobba en minut per dag skulle jag lätt hinna bli klar i tid! Folkets jubel!

Vad som är ännu bättre? Det kom ett jobberbjudande från konkurrenten som svar på "tack för gott samarbete"- mejlet! Tack, men nej tack! Säger vi till det, stänger ett kapitel på 3,5 år och öppnar ett nytt kapitel i livet!

Over and out

Säger tack och adjö till bästa kontoret mitt i stan! Kommer att sakna dig!

Och en utmärkt ny Rihanna låt på det!

Sista dagen som...

...jag jobbar på kontoret i Helsingfors idag!

I kväll blir det old school AW och lite rajraj. Det är vi värda efter den här veckan!

I morgon ska jag chilla med några fina pojkar och sen kör jag upp till mamma och pappa, återlämnar bilen, jobbar två sista dagarna på huvudkontoret och sen är det där.

Nytt kapitel! Men dit är det ännu några dagar alltså.

Jag har lämnat Tölö, lämnade över mina nycklar till hyresgästerna igår! Spännande tider!

Nu bor jag hos en snäll typ på Eriksgatan i en vecka eller så!