Fröken krysslista

Igår var en alldeles underbar dag. Raka motsatsen till söndagens soffochtvkoma alltså.

Jag har länge stampat på stället med att reda upp min Vill Göra lista. Jag vill så mycket men det finns noll och ingen energi att göra något av. Igår däremot var det andra bullar. Viss skillnad om man är hemma och färdigjobbad klockan 17 istället för 20 om vi säger som så.

Vi började med att laga middag och bära ut den i solen - hur skönt?! Efter det grävde jag ner mig i mina pappershögar och redde upp en massa gammalt tjafs. ATT jag kan gå igång på att gå genom kvitton, reda upp och slänga. Call me crazy.

Nu gäller det bara att hålla fast i känslan. Det är en bit kvar att gå om vi säger...

Och nu över till något orelaterat.



Den här fina skylten hittade jag på kvällspromenad i onsdags. Höll på att kissa på mig av skratt.

Ha en bra tisdag!

Över ytan

Jamen hej på dig du världens kanske mest negligerade blogg. Tror aldrig jag varit utan att blogga så här länge. Gillar det inte. Inte alls faktiskt. Mest för att det är ett direkt resultat av att jobbet kom i vägen för livet.

Men så kan vi ju inte ha det, så efter att ha trampat vatten väldigt länge, känns det nu som att jag har en sten att stå på. Jag är inte helt på det torra än men jag är helt klart på väg mot rätt håll och har huvudet stadigt över ytan. Dessutom har jag inte jobbat så mycket som en minut den här helgen. Förutom om nätterna då. Drömmarna har dock blivit rikitgt roliga. Inte ens nära på att vara stressdrömmar. Jag ger alltså mig själv 3 papegojmärken av 3 möjliga. Vi går i sanning mot ljusare tider nu!

I dag har jag gjort så lite att det inte ens går att beskriva. Igår däremot var vi ute vid Drottningholmsslott och njöt av solen hela dagen. Jag har aldrig i mitt liv varit där (vad jag minns i alla fall) och där är ju så otroligt vackert! Åk dit om ni är har vägarna förbi Stockholm nån gång! Där ute finns också Hundöarna- två öar där hundarna får springa fritt. Gissa om Elvis levde livet, med alla nya kompisar och simturer, säkert bästa dagen i hans liv so far.

Ett litet bildregn på det.

 

 

 

Hur skönt kan man ha det? Dagen avslutades med några glas vin, pizza och soffhäng. Alldeles alldeles perfekt dag.

EDIT Inlägget skrevs 28 april...

Julstressen

Julstressen är här nu. Ni vet, stressen av att måsta klä på sig kläder innan lunch!




Orka!

Bytte precis bild åt mig på Twitter. Här är det nya jag:




Det här med semester är faktiskt precis så skönt som jag lite hade tänkt!

Mika är tillbaka

Mika är en artist som fått en väldigt stor betydelse i mitt liv. Vi behöver inte desto närmare gå in på detaljer, men vissa låtar puffar en i väldigt bra och livsavgörande riktningar! Vissa låtar kommer alltid att leva kvar som soundtrack till vissa delar i livet. Av denna orsak kunde jag inte stå utanför då han kom till Helsingfors med anledning av sitt andra album i juli 2010. En helt fantastisk konsert var det för övrigt. 

Mika och jag 2010

Nu är han hur som helst snart tillbaka med nytt album och i och med att en av låtarna läckt ut på det stora internätet i natt, bjuder han nu på låten han själv ville dela med oss först. Vi får alltså lite provsmak innan första singeln. Mika är glädje för mig, så vad kunde vara bättre än att låten heter "Make you Happy"

                                Make You Happy from Mika on Vimeo.

Bokföring, Stockholm och en vecka som gick

Hej hej bloggvärlden!

Här händer det inte så mycket spännande saker. Jag använder påsken till att bokföra körens senaste hektiska 3 månader. Sänder påminnelser till höger och vänster. ATT folk kan vara dåliga på att betala saker i tid!!!

Jag kom tillbaka till Stockholm i onsdags kväll och möttes av denna underbara utsikt.

Det var så vackert att jag bara måste stanna till mitt på bron och gräva fram kameran. Älska Stockholm alltså.

Jag spenderade tisdag och onsdag på mitt gamla jobb och nu kan jag äntligen säga att alla lösa trådar är knutna. Hon som tar över mina uppgifter känner sig något så när trygg i vad det är hon ska göra och så. Känns otroligt skönt. Känns som om Evis 2.0 kan börja börja på riktigt nu.

Måndagen tillbringade jag i ett tåg och hittade där min systers pojkvän (vad är på riktigt oddsen???) och fick sällskap i tåget upp. Plötsligt kändes inte 4,5h som så lång tid. Kvällen använde jag till att printa printa och printa. Jag utan printer är ingen bra kombination... Så nu sitter jag här med ca 1 cm printade verifikat och får mer och mer koll på läget för varje minut som går.

En otroligt splittrad vecka bakom mig alltså, efter en otroligt underbar helg. Och just nu är jag mest tacksam för långhelg. Jag väntar med iver på besked från nya jobbet, tycker att New York kan skynda på sig lite så vi får hit kontraktet. Sen är det nämligen bara att tuta och köra.

Nej hörni, så här blir inget bokfört. Tillbaka till verifikat 205.

Effektivevis

Jepp jepp, det är effektivevis som huserar här idag.

Jag tog Vill göra* -listorna till en ny nivå och rutade in dagen i nån slags värre läsordning. Varje timme fick en egen aktivitet och tusan så mycket jag har fått gjort på det här sättet. Alla medel är verkligen tillåtna. Snart belönas jag dessutom med besök av Stina, en middag i gott sällskap på Hotellet** och sen ännu ett biobesök på det!

Det är fredag det!

ps. ni som ska på Emmas bloggevent - ni har väl kommit ihåg att ladda batteriet i kameran?

*joo-o, det blir faktiskt roligare så!
**måste givetvis testa om restaurangen är lika bra som nattklubben där jag ska börja bo

En liten miss

Så här i juletid* ska vi prata lite allergier. Jag är allergisk för nötter. Jag tycker choklad som innehåller diverse likörer är slemmiga. Av dessa kombinerade faktorer föds min ovilja mot konfektaskar. Eller nej, jag älskar ju choklad. Men för böveln som det är jobbigt då man aldrig vågar äta något. Detta har lett till att jag genom åren har utvecklat en taktik. Genast en ask öppnas, ger jag mig genast, blixtsnabbt och diskret på hörnen. I hörnen ruvar oftast de lite ljusare, ALLTID så trygga Toffee eller Caramel konfekterna. Nästan alltid är det så här. Då jag diskret nappat alla dessa, ger jag mig på våning 2. För det får man - "jag är ju allergisk". Efter det har jag helt sonika lämnat asken åt sitt öde.

Ikväll hostade** jag körens styrelsemöte och en styrelsemedlem var snäll nog att hämta en konfektask. Bland 7 pers lyckades jag smidigt pilla åt mig minst 5 av 8 toffeekonfekter. Koristerna gick hem och kvar blev en ensam stackars konfektask som riskerade gå ett mycket tragiskt öde till mötes. Mycket sannolikt att asken skulle stå här och förhoppningsvis i något skede bli uppäten av någon gäst, eventuellt. Sen tog jag en närmare titt på asken för den var rätt fin. Av 11 olika praliner tillhör 6 till mina favoritchoklader, medan jag gott kunde tänka mig att i nödsituationer äta 3 stycken till. 2 av 11 är alltså mina fiender. Fatta - TVÅ av ELVA! Inte NIO av elva!!!!!!!

Nu undrar jag lite försynt när tusan det här hände? Så här har det väl ändå inte varit sen mitten av 80-talet eller?  Ska vi slå fast att det här är en nyhet "julen 120 år senare" till ära? På det här viset behöver jag inte fälla tårar över spilld choklad.

*jo, jag är snart där! Inte ännu, men snart!
**som i att vara värdinna för...

Bloggvärlden levererar

Alltså hörni, idag har bloggvärlden verkligen levererat!

Jag har shoppat inte mindre än 3 julklappar och fixat alla julkort med två små mejl!

Tyvärr är det ju alldeles för många mottagare av dessa, som hänger här på bloggen, så jag kan inte länka.

Ryck mig i min virtuella ärm om du vill ha tips!

Gårdagens

Jag börjar så smått komma över det brutala uppväckandet* och kan nu fokusera på att berätta om gårdagskvällen istället.

Men först lite bakgrund. Minns inte riktigt hur mycket jag berättat åt er om killen jag hittade mitt i allt i somras, han finns hur som helst på en bild med ett kylskåp i den här bloggen. Vi kan till exempel kalla honom för Lahtiskillen, så vet vi vem vi pratar om, är ni med? Jag träffade honom på en födelsedagsfest och han var en kompis kompis. Han var liksom ganska mitt i prick det man kunde kalla för "min typ". På småtimmarna på efterfesten hemma hos mig sa det klick och sen hade vi en mycket vacker typ en månads romans, då vi retade gallfeber på folk till höger och vänster för att vi konstant pratade i telefon** och för att vi var så pluttenuttiga.

Detta var killen som blev lika pangförälskad som jag alltid blir. Då man slänger sig huvud- och handlöst utan att tänka minsta tanke. Det valdes sånger till vårt bröllop, han facebookade mig om hur söt och mysig jag var, då han satt bredvid mig i bilen, ja det var helt enkelt perfekt! Nå, det gick som det gick och plötsligt var det stopp.  Jag förstod aldrig riktigt vad som hände. För en gångs skull uttalades orden "men vi kan väl vara vänner" med en ärlig vilja från bådas sida att faktiskt vilja vara vänner. Han var en av dessa personer jag genast kunde anförtro mig åt och vi hann dela med oss av väldigt mycket på en väldigt kort tid.

Sommaren gick och hösten kom, vi sprang om varandra och steget att träffas första gången som vänner växte, att umgås på chatten på facebook är ändå en helt annan sak. Men dagen kom, mina fjärilar i magen hade tydligen inte förstått att försvinna någonstans, och i september nåt tag gick vi på middag och allt var som det skulle. Vi kunde fortfarande prata om allt och mycket till. Men nu bara som vänner. Och som det var skönt! Man hittar ju nya vänner så sällan som vuxen och det här var helt tydligt en guldklimp jag hittat.

Såja. Nu kan vi hoppa tillbaka till gårdagen.

Måste bjuda på en bild, då jag för en gångs skull orkar ha ner håret.

Igår var det dags att gå på glögg med Lahtiskillen. Vi konstaterade snabbt att det inte serveras glögg i den här staden ännu, dessutom insåg vi att vi har väldigt mycket mer att prata om än en glögg, så vi delade en flaska vin istället och gick på middag. Och plötsligt, lite i misstag, klarnade allt. Allt vad som hände då hade en förklaring. Och inte ens i min vildaste fantasi kunde jag ha manat fram en så fin förklaring. Den är i sig mycket privat, så det behöver vi inte diskutera, men det känns skönt att få förklarat åt sig att man inte spetälska eller så. Man funderar ju nämligen ibland. I övrigt hade vi igen en alldeles underbar kväll och  kvällen slutade med så fina sms. Alltså, älska att umgås med fina människor! Vänner is da shit alltså!  

*nej tackar som frågar, kunde inte somna om... Somnade dock lämpligt om en kvart före klockan ringde...
**på midsommar pratade jag slut 2 telefoners batterier på en stuga utan ström (mycket vänligt av mig)

Vad hände igår egentligen?

Vad var det som hände igår då, som gjorde att jag blev vuxen? Först måste vi backa lite.

1) Jag kan inte laga mat. Om vi bortser från några bravurrätter. Det finns inget som heter fantasi, inspiration eller något annat heller då det kommer till mig och mat. Det finns dessutom inget tråkigare än att shoppa och laga mat till sig själv. Så min kvällsmat/middag är minst sagt patetisk...

2) Min kvartersbutik suger.* Den är sämre än alla utom 2 kvartersbutiker jag varit i. Den har inget utbud, sysslar inte speciellt mycket med att vädja till oss allergiska/överkänsliga i samhället och brödleveranserna skall vi inte ens prata om. Om man inte råkar befinna sig i butiken då det är brödleveransdags säljs där bara betong (ej batong) och stenar.

3) Mitt kylskåp kan få vilken som helst matintresserad att gråta. I och med att jag hatar att slänga mat, köper jag bara det jag vet att jag kommer att äta. Och i och med att jag yr omkring lite förmycket ingår i min "storshopping" max mat för 2 dagar. Men oftast handlar jag bara vad jag ska äta ikväll. Detta inhandlas förstås i den äckliga matbutiken, efter jobbet, då jag är hungrig och trött. Optimalt? Ja visst!

Ja, där nånstans kan jag plocka upp historien igen. Nååå... Nu är det då så att jag jobbar alldeles bredvid Finlands bästa matbutik. Den är nyrenoverad, utvidgad och jättefin! Bland annat finns det en 100 kvadrat stor avdelning för enbart ekologiskt odlat. Tidigare shoppade jag rätt ofta här, men i något skede blev jag allergisk för folkmängden och trängseln. Efter den stora renoveringen har jag varit in där några gånger och blivit totalt stressad av att inte hitta vad jag sökt. 

Och nu är vi framme vid gårdagen! För en gångs skull var jag inte hungrig då jag slutade, utan beslöt mig för att gå och handla till Delikatessen, för att få lite påfyllning i mitt gråtande kylskåp. Och Wow alltså! Att i lugn och ro gå omkring och titta och dofta på allt fint!!! Jag blev som en ny människa, och just där och just då blev jag vuxen. Jag bestämde mig för att 1) strunta i att det är jobbigt att kocka för en och 2) alltid i fortsättningen handla där, och bara där. Ja, eller alltså framför allt. ALDRIG mer i min inspirationsdödande kvartersbutik som luktar flaskpantning. 

Då jag väl kommit till den här insikten gick jag bananas. Jag handlade en plastpåse mat, varav jag rört i exakt 1 produkt tidigare i hela mitt liv... :) Eller vad sägs om ekologiska köttbullar? Ekosalladsmix? Lite nya dressingar (inte för att jag hade gamla heller), spenatpasta - frivilligt. Nån super duper olivolja (eko förstås) från Grekland som nån nog måste ha cyklat hit med personligen så dyr som den var... Ja, ni som känner mig vet exakt hur udda det här låter. Men heja mig vill jag bara avsluta med! Jag ska hålla er uppdaterade hur det går med mitt vuxna mat-jag! Wohoooo   

*ja, jag vet att jag lovat mig själv och omvärlden att gå till den näst närmsta butiken men det höll inte längre än en vecka...

Den hårda semesterfiraren

Alltså har ni hört nåt värre? Idag först åkte bikinin på för första gången på min smester! Bok nr. 6 är utläst. Jag har krattat sanden. Jag har lekt timtals med Magiske E & W. Jag har ätit god lunch. Jag har SIMMAT (där fick jag nog kämpa med att hålla god min och leka att vattnet var varmt). Jag tog en "hoppsan så det kan gå" tupplur på stranden. Jo, och dagen började jagmed en morgon kaffe i solen!

Det är just så här som semester skall vara!

Glad fredag alla!

Diskmaskinen

Jag vet inte riktigt när min diskmaskin gick sönder. Det är dessutom lika bra att spekulationer uteblir, för det är rätt patetiskt länge det tagit för mig att få en reparation inbokad... Sent omsider fick jag trots allt den inbokad efter att jag försökt med alla tricks och knicks jag hittat i handboken och på nätet, utan att jag fått den att fungera.

Nååååå... tiden har ringts och bokats om otaliga gånger, så  många gånger att jag till slut lyckats boka en tid, klockan 8.00, på en måndag, då jag dessutom är ledig... Suck...

Well... Hur gick det då? Jo, gubben kom hit, tryckte på två knappar och diskmaskinen tog in vatten som aldrig förr... Sällan känner jag mig så korkad... Stå nu sen där och svara på frågor som "hade du på vattenkranen?" och "stängde du luckan ordentligt?". Morrr... jag förklarade tålmodigt hur jag putsat än det ena och än det andra och dessutom rebootat hela skräpet... Nåja, hans ton ändrade lite och han förklarade att det ibland är lite stockningar som kan lösa sig själva med tiden. Han upplyste mig också vänligen om, att hans besök kostade 100 euro, men att de har en månads garanti på servicen, så om något nu går sönder kommer de gratis på nytt... Nu ska här banne mig diskas tills den går sönder!

Le och vinka pojkar, le och vinka!

Alltså. Ibland slår jag till och mig själv med häpnad! :) Kommer ni ihåg den där "ena" gången då jag gjorde något riktigt pinsamt? Ja, jag valde ju att vissla och titta åt andra hållet!

Vet ni hur det gick???

Jo, igår fick jag tillbaka brevet jag postat, som jag inte borde ha postat, med adressaten okänd stämpel på! Första gången i livet jag fått adressen om bakfoten på något jag sänt! Hahahahahahahaaaa :D Min oreparerbara lilla fadäs kom alltså aldrig upp till ytan! I fortsättningen kommer jag ALLTID att vissla och titta åt andra hållet! ALLTID!!! :)

Här kommer...

...den efterlängtade fikabilden! Tänka sig att det också denna gång fanns en logisk förklaring... Mitt picasa album var smockfullt och ville inte ha fler bilder...

Hur beskriver man gårdagen?

Jag begav mig till Sports Academy 3 timmar och 15 minuter före nedsläpp. Jag kom in efter kanske 5 minuters köande. En timme före nedsläpp kom ingen längre in i puben. Och den är enorm! Alla ville se MATCHEN. Stämningen var oslagbar redan innan matchen och bara bättre blev den.

Stämningen var på topp redan innan matchen!

I tredje perioden rök skjortorna hos de flesta killarna på puben. Och linsen immade :)

Vet inte om ni som inte är inne i hockey, förstår känslan men ja... Gårdagen bjöd på glädjetårar, -tjut och -skutt! Det var sååååå fin match. Något säger det väl också att den finlandssvenska kommentatorn totalt bröt ihop efter att matchen tog slut och att han måste lämna över åt sin rikssvenska kollega med orden "du får sköta det här - jag måste få gråta nu" :)

Karnevalen kunde äntligen efter 16 år börja!!!

Så här glada blev jag och Tanja

Guldbadet i fontänen vid Havis Amanda. Det var hela 10 grader enligt
termometern men jag gick i t-skjorta och svettades mest hela kvällen :)

 Våra finfina lejon som var sååå värda det här! Och med 6 olika målskyttar i finalen är det bara att konstatera att rätt lag vann! Det här var faktiskt ett lag! Inte ett gäng med 2 stjärnor som gör allt jobb...

Bild från YLE Kuva: ©Tomi Hänninen. All rights reserved. 

                                     Guldklimpen*2 som vi alla älskar att älska! Mikael Granlund!

Bild från YLE Kuva: ©Tomi Hänninen. All rights reserved. 

Och ikväll då? Jo, ikväll möter vi Lejonen och pokalen på salutorget! Tror faktiskt inte att de här killarna riktigt fattat hur stora många av dem blivit! :)

En helt vanlig fredag

I går tillbringade jag kvällen på Sports Academy! Här kommer lite bilder till "hockey bloggen" :) För er som inte orkar bry er, byt över till en annan blogg :) VM är över i morgon! då kan ni komma tillbaka :)

Detta är en timme före nedsläpp, då hade jag redan köat 20 minuter...

Stämningen var lugn så länge det visades fotboll på TV rutorna.

Sedan hände "något"

Detta något såg denne kille till att fixa.

Det såg lite ut så här, men för er som inte sett det! Klicka här och se och njut!
Detta är målet ALLA pratar om. Domarna måste kolla några varv till bara för att det var så vackert!
Nå nej, de ville bara kolla att det inte var fråga om hög klubba.

Då man lyckats med detta bravurnummer blir man så här glad! :)

De här killarna trodde inte heller sina ögon1

Denne kille, 19 år, kommer ni att se och höra mycket om ännu. Mark my words!
Målet kallar man redan det bästa i Hockey VM historia.

Stämningen var verkligen på topp. Detta trodde jag att skulle bli ett filmklipp,
men i all glädjeyrsel har jag nog helt tydligt tagit en bild. :)

Matchen såg även andra knasigt bra mål.

Pojkarna blir så glada då de får kramas!

Här är en annan kille jag gillar. Hoppas han är "skattskriven" i min hemkommun ännu...
Han drar in rätt mycket  euralier där  i ryska ligan nämligen och
det skulle ju vara fint om lite av de slantarna gick till lyckliga staden! :)

Nationalhjälten Granlund försökte vara lika cool som de större pojkarna
och intyga pressen att det nu inte va så  märkvärdigt... Det gick rätt illa iom att han sken
som en sol och hade väldigt svårt att dölja sitt leende.

Saker jag lärt mig om mig själv igår. Då jag blir så där överrumplad av lycka och imponerad - då hoppar jag spontant jämnfota. Högt. Eller som en i sällskapet uttryckte det "det är roligare att titta på dej än på matchen"... :) Men vet ni, det bjuder jag på!

Ett lite djupare inlägg

Jag har en längre tid velat skriva ett inlägg om förhållanden. Mina hittills mest öppna och ärliga tankar kommer härmed i detta inlägg. Efter att ha grubblat på detta en tid och undrat över HUR öppet jag vill tala om saken i just det här forumet, känns det nu som om jag är redo! Hela diskussionen om singel vs gift i bloggvärlden just nu, gör ju dessutom att jag håller mig till temat (även om jag inte ORKAR ta ställning till alla korkade skriverier :) ). Många modiga bloggare har dock inspirerat mig med sin öppenhet den senaste tiden! Så tack för det!

Here goes!

Om du är i ett dåligt förhållande - STICK! Våga ta dig ur det. Stanna på inga villkor kvar! Det finns ingen som vinner på att du stannar kvar. Du mår inte bra av det, din partner mår knappast bra av det, och inte kan man nu påstå att omvärlden* heller görs någon tjänst genom att ni är tillsammans.

Det finns ingen ursäkt du kan använda som gör det okej att stanna! Jag använde alla ursäkter in the book, säkert 5 gånger om, och önskar nu att jag läst och skrivit bloggar då. Kanske skulle jag då ha fattat vad jag var mitt inne i? Vem vet? Det är ju alltid lätt att vara efterklok!

För c 4 år sen var jag i ett dåligt förhållande. För 4 år och 2 veckor sedan valde jag att gå min egen väg efter närmare 5 år i ett förhållande. Jag valde att lämna det trygga, bekväma livet av tvåsamhet och samboskap bakom mig. Jag valde att säga TACK NU RÄCKER DET! Varför? Därför att jag helt enkelt var i ett dåligt förhållande. Där fanns hur mycket kärlek som helst, ja visst. Men det räcker inte. Det räcker inte nära heller…

Förhållandet var den sista tiden (och till den tiden räknas månader och åter månader, kanske till och med år) en ständig maktkamp, en kamp mellan två väldigt starka viljor. En kamp mellan de två envisaste av människor. Två personer som VILLE så mycket, men som inte riktigt hittade ett gemensamt sätt att passa ihop på. En kamp mellan två personer som egentligen kanske inte passade bra ihop alls. En berg- och dalbana till vardag med höga toppar och djupare dalar än man kan föreställa sig. Ett förhållande som till sist helt enkelt blev för utmattande för mig.

Då ett förhållande får dig att må dåligt, får dig att fatta dåliga beslut eller som det var i mitt fall - att förhållandet lyfte fram det absolut sämsta i mig. Ja, då finns det verkligen inga orsaker att stanna kvar! Oberoende hur mycket man vill.

Att gå sin väg. Att sälja sitt gemensamma hem. Att dela upp gafflar och fotoalbum. Vi kan säga så här, det är inte lätt. Inte heller då det inte finns barn och ringar med i ekvationen. Att slänga sitt liv upp och ner gör man heller inte med en klackspark. Att sätta punkt, få den andra att fatta att det på riktigt sätts en punkt nu och därefter ringa några väldigt tunga samtal till familj och vänner, som trots allt kanske inte riktigt fattat. Att flytta in på sin systers soffa utan att ha en plan. Ja, det är inget jag önskar göra igen. Men att stanna och må dåligt. Det är sju resor värre!

Sen då? Ja, sen går man vidare. Och det går bättre dag för dag. Man hittar tillbaka till sig själv, lär sig leva på egen hand igen. Och en dag står man där, och kan bara kan tänka "WOW! Gjorde jag det där?!" Höja hatten åt sig själv och klappa sig på axeln! Och det är då kära ni, som man är lycklig i sig själv! 

Nu har jag varit singel i 4 år, eller in-between förhållanden som jag själv väljer att se det, och mår bättre och är lyckligare än jag någonsin varit tidigare. :) 

Så, vad lär vi oss av det här? Ja, inte vet jag, men det kändes viktigt att skriva ner och dela de här tankarna med er! Kanske det till och med i bästa fall kan hjälpa någon lite vilse och förvirrad själ!  

* alla älskade fina vänner som tvingas se på på avstånd, utan att kunna banka in lite vett i ditt kära och blinda huvud...

Mysteriet...

...jo jätte mystiskt... Jag hade i misstag avaktiverat mobilbloggsfunktionen... :)