Så här i juletid* ska vi prata lite allergier. Jag är allergisk för nötter. Jag tycker choklad som innehåller diverse likörer är slemmiga. Av dessa kombinerade faktorer föds min ovilja mot konfektaskar. Eller nej, jag älskar ju choklad. Men för böveln som det är jobbigt då man aldrig vågar äta något. Detta har lett till att jag genom åren har utvecklat en taktik. Genast en ask öppnas, ger jag mig genast, blixtsnabbt och diskret på hörnen. I hörnen ruvar oftast de lite ljusare, ALLTID så trygga Toffee eller Caramel konfekterna. Nästan alltid är det så här. Då jag diskret nappat alla dessa, ger jag mig på våning 2. För det får man - "jag är ju allergisk". Efter det har jag helt sonika lämnat asken åt sitt öde.
Ikväll hostade** jag körens styrelsemöte och en styrelsemedlem var snäll nog att hämta en konfektask. Bland 7 pers lyckades jag smidigt pilla åt mig minst 5 av 8 toffeekonfekter. Koristerna gick hem och kvar blev en ensam stackars konfektask som riskerade gå ett mycket tragiskt öde till mötes. Mycket sannolikt att asken skulle stå här och förhoppningsvis i något skede bli uppäten av någon gäst, eventuellt. Sen tog jag en närmare titt på asken för den var rätt fin. Av 11 olika praliner tillhör 6 till mina favoritchoklader, medan jag gott kunde tänka mig att i nödsituationer äta 3 stycken till. 2 av 11 är alltså mina fiender. Fatta - TVÅ av ELVA! Inte NIO av elva!!!!!!!
Nu undrar jag lite försynt när tusan det här hände? Så här har det väl ändå inte varit sen mitten av 80-talet eller? Ska vi slå fast att det här är en nyhet "julen 120 år senare" till ära? På det här viset behöver jag inte fälla tårar över spilld choklad.
*jo, jag är snart där! Inte ännu, men snart!
**som i att vara värdinna för...Etiketter: Då allt löser sig