Jag börjar så smått komma över det brutala uppväckandet* och kan nu fokusera på att berätta om gårdagskvällen istället.
Men först lite bakgrund. Minns inte riktigt hur mycket jag berättat åt er om killen jag hittade mitt i allt i somras, han finns hur som helst på en bild med ett kylskåp i den här bloggen. Vi kan till exempel kalla honom för Lahtiskillen, så vet vi vem vi pratar om, är ni med? Jag träffade honom på en födelsedagsfest och han var en kompis kompis. Han var liksom ganska mitt i prick det man kunde kalla för "min typ". På småtimmarna på efterfesten hemma hos mig sa det klick och sen hade vi en mycket vacker typ en månads romans, då vi retade gallfeber på folk till höger och vänster för att vi konstant pratade i telefon** och för att vi var så pluttenuttiga.
Detta var killen som blev lika pangförälskad som jag alltid blir. Då man slänger sig huvud- och handlöst utan att tänka minsta tanke. Det valdes sånger till vårt bröllop, han facebookade mig om hur söt och mysig jag var, då han satt bredvid mig i bilen, ja det var helt enkelt perfekt! Nå, det gick som det gick och plötsligt var det stopp. Jag förstod aldrig riktigt vad som hände. För en gångs skull uttalades orden "men vi kan väl vara vänner" med en ärlig vilja från bådas sida att faktiskt vilja vara vänner. Han var en av dessa personer jag genast kunde anförtro mig åt och vi hann dela med oss av väldigt mycket på en väldigt kort tid.
Sommaren gick och hösten kom, vi sprang om varandra och steget att träffas första gången som vänner växte, att umgås på chatten på facebook är ändå en helt annan sak. Men dagen kom, mina fjärilar i magen hade tydligen inte förstått att försvinna någonstans, och i september nåt tag gick vi på middag och allt var som det skulle. Vi kunde fortfarande prata om allt och mycket till. Men nu bara som vänner. Och som det var skönt! Man hittar ju nya vänner så sällan som vuxen och det här var helt tydligt en guldklimp jag hittat.
Såja. Nu kan vi hoppa tillbaka till gårdagen.
Måste bjuda på en bild, då jag för en gångs skull orkar ha ner håret.
Igår var det dags att gå på glögg med Lahtiskillen. Vi konstaterade snabbt att det inte serveras glögg i den här staden ännu, dessutom insåg vi att vi har väldigt mycket mer att prata om än en glögg, så vi delade en flaska vin istället och gick på middag. Och plötsligt, lite i misstag, klarnade allt. Allt vad som hände då hade en förklaring. Och inte ens i min vildaste fantasi kunde jag ha manat fram en så fin förklaring. Den är i sig mycket privat, så det behöver vi inte diskutera, men det känns skönt att få förklarat åt sig att man inte spetälska eller så. Man funderar ju nämligen ibland. I övrigt hade vi igen en alldeles underbar kväll och kvällen slutade med så fina sms. Alltså, älska att umgås med fina människor! Vänner is da shit alltså!
*nej tackar som frågar, kunde inte somna om... Somnade dock lämpligt om en kvart före klockan ringde...
**på midsommar pratade jag slut 2 telefoners batterier på en stuga utan ström (mycket vänligt av mig)
