I dag är en väldigt typisk upp och ner dag.
Den började hur bra som helst. Vaknade, läste lite, somnade om, vaknade och steg upp. Efter en underbart god smoothie och lite stickblogg i sällskap med OS städade jag huset*. Efter det åkte vi iväg till Cessis uppfödare där hennes bror, mamma och pappa bor. Hon har hunnit fylla 4 månader i veckan och ni kan inte föreställa er lyckan hos alla inblandade.
Cessi har ju busat med andra hundar, men det blir rätt korta stunder då man träffar på andra hundar då man är ute och går med henne. Att nu få se henne gå helt bananas med sin bror var en obeskrivlig syn. Vi fick faktiskt gå in och medla lite emellanåt för att säkerställa att alla skulle hållas i liv, men oj så roligt de hade.
Där nånstans tog väl sen det roliga slut. Slut på upp och toppar. Välkommen ner och dalar... Vi börjar lätt med en parkeringsböter hos uppfödaren.Ett bostadsområde mitt i ingenstans, men bötfälla kan de i alla fall. Väl hemma började Christian känna sig lite dålig och intog soffposition. Inte långt efter var det bara att krama porslinet och trycka in febernedsättande. Som den goda flickvän jag är har jag moderligt kokat bärkräm - kanske första gången på 15 år, och gått i exil så långt från nämnda sjukling som möjligt. Cessi fattar ingenting och går omkring och ser självmordsbenägen ut. Hon och Christian har minst sagt ett speciellt band, jag lyckas inte riktigt hävda mig i konkurrensen.
Jag då, jo jag har gjort det festligaste jag vet då det ändå är lördag. Jag har bokfört det sista av 2013 för ett litet företag och gjort upp ett boslut...
Livet är minsann glassigt värre här på Kungsholmen.
*en 70 kvadrats lägenhet kan också kallas hus. Det handlar bara om inställning.
Etiketter: Cessi, Livet