Jag är ingen morgonmänniska. Punkt. Jag har aldrig varit och jag kommer aldrig bli. Det spelar ingen roll när jag går och lägger mig. Det är lika hemskt att stiga upp varje morgon oberoende om jag sovit 6 eller 10 timmar. Som gravid har dethär blivit sjufallt värre. Jag är så svag och klen på morgonen att morgonrutiner som förr gick i ett nafs nu kan dröja hur länge som helst. Mellan att jag vaknat och går ut genom dörren hinner jag ofta gå och lägga mig en eller två gånger. Det går helt enkelt inte att vakna med "rivstart". Definitionen på rivstart är dessutom en start i ett redan väldigt långsamt tempo.
Lillhen motarbetar mig väldigt mycket på morgonen och vill bara ligga kvar och mysa. Det känns verkligen som om jag för mitt morgonhumör vidare. Tiden får visa.
Det här innebär hur som helst att jag tänker mig att jag kanske kan börja blogga lite till frukosten. Inte för att jag hinner, utan för att jag inte kan göra något annat heller. Vi får se hur det blir med det men här kommer i alla fall en hälsning från frukostbordet en morgon då det är ljust, fåglarna kvittrar och bara solen saknas.
På det en måndagsbild som aldrig slutar vara rolig.
bilden är lånad från antingen Twitter eller Facebook.
Etiketter: vardagen
