Snart snart snart

Bara jag nu går och lägger mig, somnar, vaknar och går till jobbet får jag sen träffa den här fina människan! 

Tackar min syster spionen för fotograferandet.

Han med stort H, eller snarare C, kommer nämligen hit i helgen. Jag ska äntligen få visa honom mitt Stockholm och tillbringa hela helgen med att bara lära känna honom bättre och prata prata och prata lite till. På lördag ska han dessutom granskas och godkännas av 4 vänner... Som tur rör det sig om väldigt snälla vänner.

Stöket - det här inlägget är för dig förresten! 

Det finns en charm i att lära känna någon då man är i semestermode på sommarstugan.
Man har inget annat val än att bara vara sig själv och framför allt finns där inga spel. 

Andra fördelar med att träffa någon då man är borta från sitt eget hem, är att det bara är att släpa med denna någon till familjemiddagar på direkten. Helt bortkastat att hypotetiskt fundera om han kunde passa in i mitt liv. Det är ju bara att modigt bjuda in honom och bra gick det.

Familjens nyaste medlem Eddie fick bekanta sig med det nya sällskapet.

Och tänk - hunden heter Elvis. Bara en sån sak.

Vi är inget tjejgäng längre

Åh vilken dag! Jag har varit tvungen att hålla mig borta från de sociala medierna, som jag i övrigt typ knarkar... Varför? Jo, hon den finaste - Linda, hon har nämligen äntligen idag fött sin underbare son! Och konstig som hon är, ville hon liksom berätta det själv först åt folk innan jag tutade ut det på diverse forum! Hehe

Jag vaknade i morse av ett sms att de åkte in! Ja... Behöver väl inte säga så mycket annat än att det inte blev mycket vettigt gjort sen mera... Jag gick fram och tillbaka och väntade, mejlade 7000 mejl med de två andra tjejerna ute i europa, som stackarna båda satt och snyftade i sina öppna kontor senare på dagen. Jag hade i alla fall turen att vara ensam hemma med mina lyckotårar, när väl beskedet kom att han var här! Jag är i sanning ingen tuff typ!

Snabbt (lätt för mig att säga) gick det, och för mig var det sist och slutligen en rätt lätt förlossning! Hihi

Tjejgänget på 4 kvinnor och 2 små ettåriga tjejer fick nu alltså sällskap av en underbar liten kille. SOM han ska trivas bland oss, och SOM han är underbar!

Känslan? Ja, den är obeskrivlig. Den är bara stor! Och varm!

Så jag höjer en skål till lillkillens ära. Jag väljer att skåla i ett glas champagne från huset Tribaut! En flaska jag shoppade på plats tillsammans med lillkillens mamma och pappa i höstas! Inte mer än rätt!

Tänk. " Min" Linda har blivit mamma!!!

Det sociala experimentet

Jag lovade ju er ett lite privatare inlägg i morse, så nu ska vi snacka killar...

Kära Bullen, (typ)

Jag har varit singel* i snart 4,5 år. Före det har jag varit i förhållanden sen, ja, alltid. Min första pojkvän hade jag då jag var 9år** och sen dess har det liksom rullat på... Jag har gått från det ena förhållandet till det andra, utan att riktigt stanna upp och fundera emellan. 3 gånger i mitt liv har jag varit helt 100 på att jag kommer att gifta mig med killen ifråga... Två av dem bodde jag tillsammans med också. En av dem köpte jag mitt första och mitt andra egna hem tillsammans med.

Efter att det senaste förhållandet tog slut, som ni kanske läst om här, var det dags för mig att ta en time out from this thing called love. Jag lovade dyrt och heligt till höger och vänster att jag inte ska träffa någon, eller tänka på någon på ett år.*** Under den här tiden hann jag lappa ihop mig själv, jag kom ihåg vem jag var igen, och framför allt kom jag på vem jag ville vara. Mig själv. Rätt bra gick det också. Ända tills jag hittade en alldeles underbar typ... Tiden gick och den underbara typen var lite för långt borta och det kändes lite för komplicerat. Helt tydligt ville jag inte tillräckligt mycket, men det gjorde inte så mycket. Lite kanske jag gömde mig inom min ett-års-regel också. Det var rätt tryggt att falla tillbaka på den. Ett år hade ju inte gått än.

Sen blev det svårare... Jag träffade killar jag blev intresserad av som inte var intresserade av mig. Överhuvudtaget. Den som förälskar sig lätt, faller också hårt. Jag träffade en del kompletta idioter också. Som tur ville inte de ha mig heller, men lika sårad och ledsen blev jag. Då skulle det ha varit skönt att ha ett-års-regeln kvar... Att inte ens ha börjat något. Att inte ha försökt.

Jag är en väldigt passionerad kvinna. Jag är aldrig lite förtjust. Jag är antingen uppe i molnen eller totalt oberörd. Jag blir eld och lågor över personer jag träffar och bjuder alltid nu och då mina vänner på underhållning, genom att om och om igen berätta om hur jag hittat mitt livs man. Det här kan vara killar som jag sett på avstånd i spårvagnen, killar jag sett på film eller ännu bättre, som sjunger i band... Det kan vara killar som kommer med korkade repliker på krogen, eller som jobbar i skidbutiker. Ja, "mitt livs man" kan faktiskt finnas lite var som helst och han kan lika bra vara 40 som 20 år gammal, fast oftast nog ändå 30.  Därför är det egentligen ganska konstigt att det tog så här länge innan jag testade på dejtingsidor på nätet.

Trots att många tipsat, hejat och rekommenderat har jag förhållit mig skeptisk. Men för två månader sen bestämde jag mig. Kanske mitt livs man rent av bodde på internet? Sånt kan man ju rakt inte veta! Jag gjorde en profil och började hänga där, jag ville ju satsa ordentligt om jag en gång skulle försöka. Jag började vara i kontakt med 3 olika killar. 3 väldigt olika killar. Den andra killen, som traditionellt skulle vara "min typ" har jag bara chattat med lite. Den tredje killen gick jag på dejt med. Jag som aldrig dejtat "på det sättet" klev kilometer utanför trygghetsgränsen och gick och träffade en kille jag inte visste något om. Nada. Det blev efter det ännu 2 dejtar till. Den första killen gick jag på dejt med och det var bland det obekvämaste jag varit med om, men det kan få bli en skild historia.

Igår måste jag dumpa killen jag gått på 3 dejter med. Varför? På grund av brist på fyrverkerier och fjärilar. Det får låta hur barnsligt som helst, men jag vägrar att nöja mig med mindre. Inte så att jag har orealistisk syn på vad ett förhållande är, men om det är något jag inte kompromissar med, så är det fjärilar i magen. Kompromissa kan jag göra om annat.

Ja... eeeeh... min poäng med det här inlägget? Vari bestod det sociala experimentet? Jo, alltså jag tror inte att nätdejting är något för mig. Inte det här varvet i alla fall. Dejting överlag är inget för mig. Mitt livs man finns nog bland mina vänners vänner, eller någon annanstans där det finns någon gemensam plattform att falla tillbaka på. Någon liten "den här killen är okej"-stämpel i nåt hörn. Kanske jag inte hittar honom just idag, men det gör inte så mycket. Jag har ju det rätt så bra som jag har det!

Lite så där för att göra en kort historia lång! :)

*för mig är faktiskt definition på singel i detta fall, att jag inte presenterat någon för mina föräldrar.
**det var väldigt stormigt, romantiskt och vilt :) men det var inte det vi skulle tala om nu.
***detta är ett väldigt stort löfte kommande från mig. Jag förälskar mig ofta och gärna...

Bröllopsyran

Oj vilken skön dag man har på gång här!

Jag jobbade på distans halva dagen för att kunna njuta av underbart sällskap framför bröllopet i rutan. Guddottern är på besök över Wappen och vi invigde helgen genom att i äkta engelsk anda äta fish and chips ur tidningspapper och annat mumsigt engelskt som värdinnan hade att bjuda på. Rosé champagnen korkades c 12.00.01 och jag måste nog säga att man jobbar rätt effektivt efter lite bubbligt :)

Nu är jag hemma på en snabb pitstop och sen drar jag ut med några bloggande körnördar på drinks! :)

Här är lite bilder.. :) Det blir ju så vackert då man fotar en solig TV-ruta :) Man vet aldrig vad man kan hitta som speglar sig... :)

 

She's one happy camper! :) 

Ikväll...

...har jag tillbringat hela kvällen med att jobba.

Varför? Jo, för att jag tänkte vara lagom ledig (=jobba om det krisar till sig) på fredag för att vara kär! :) Då blir det nämligen dags för The Royal Wedding!

Aaaaaaah gotta love the love! Då blir det bubblor och tjejsnack för hela slanten!

Ifjol... Då såg det ut så här från första parkett:

Kärleken får jag inte se live i år, men jag kommer att njuta av den lika fullt i varje fall!