Orimligt

Ibland vet man faktiskt inte om man ska skratta eller gråta. En stor del av de irakiska SD-medlemmarna hoppar av partiet i protest mot att de behandlas sämre än medlemmar med svenska namn. Lilla vännen, kolla först vilket parti du går med i in the first place!

17 oktober 2012 - Mejla inte mitt i stressen

Nu går vi över till pinsamheter i dagens bloggregn...

Om du är stressad och försöker avverka maximalt många privata mejl i bussen på väg till jobbet kan det ibland leda till pinsamheter. Man kan till och med gå så långt som att påstå att det skulle vara en bra sak att koppla på hjärnan då man mejlar! En orsak till att detta kunde vara bra är när man bland sina "hej hur har ni det ute i Europa" mejl försöker fixa bankärenden.

Här ser ni till exempel ett mejl jag skickat till min bankman efter att vi diskuterat klart min risktagningsprofil i placeringssammanhang. 

Eva-Lena Jansson janssonevalena@gmail.com	17 okt
till

Fint! Tack det samma!

Kram

Inte RIKTIGT på den vänlighetsnivå jag hade tänkt mig. Jag höll på att ramla av stolen av chock 2 dagar senare då jag märkte vad jag skrivit.

Jag tänker dock låtsas som att det inte är bland det pinsammaste jag gjort och leka att jag INTE är en sån som klart och tydligt har viss sorts kommunikation med viss sorts människor. Jag som tycker det är oproffsigt då vilken affärskonktakt* som helst tar sig ner på en för personlig nivå.

Nej, nästa gång jag går till banken och träffar denna typ (som jag nu är "kram" med) ska jag lägga fötterna på bordet och säga whazzup!

*börjar vänja mig pga mitt jobb, där det är kramar hit och smileys dit i kommunikationen.

Varning för äckligt inlägg

Förbannat också! 

Jag gjorde just nåt som jag inte gjort på säkert 20 år (då gjorde jag det däremot rätt ofta)! Jag föll. Raklång. På asfalten. Varför? Därför att jag gick och bar på en tung väska och inte höll koll på vad mina skor gjorde. De lyckades snöra ihop sig med varandra och dra krokben på mig. Mycket elakt måste jag säga. Det var en så totalt absurd känsla att jag inte ens kunde gråta* då det sved till. Snacka om att falla handlöst och huvudlöst. Ligg nu där sen mitt på gatan mitt på Kungsholmen. Lyckat. Som tur verkade ingen se mig i mörkret.

Mina favvo jeans från Massimo Dutti kommer att bli till shorts och jag kommer att bli MYCKET arg om mina knän ännu värker i morgon bitti. 

Jo, jag vet att jag har underliga knän i övrigt också...

*jag har normalt väldigt lätt till tårarna.

Vill göra- listans fall

Idag är det inte mycket som blir gjort på vill göra -listan mellan jobb och körövning...

Istället för att göra allt jag borde, har jag istället shoppat julklappar, julkort, gjort upp en julklappslista* och "viktigaste" av allt: städat bland mina anslagstavlor på Pinterest... Jodå, visst läste du rätt! Jag har suttit en halv timme nu och plockat mina inspirationsbilder hit och dit... Trevligt i och för sig, men kanske ändå inte helt nödvändigt. Nej.

Men nu är det gjort, och den halvtimmen kommer aldrig igen i mitt liv, så ni kan lika bra klicka in er här till höger och bekanta er med Pinterest om det inte är en gammal bekant! Mycket gemytligt ställe att tillbringa sin tid på!**

*lista dit jag börjar plocka idéer på gåvor åt nära och kära.
**det är de här stunderna som jag lite i smyg undrar om det ligger nåt i mammas uttalande "du hinner inte leva ditt liv, för du är så upptagen av att skriva om det".

Om du vill bli den minst omtyckta personen

Om du undrar hur du ska göra för att jag ska tycka om dig så lite som bara möjligt, kan du ju till exempel vara dum nog att bege dig ut på morgonlänk, glömma nyckel, glömma telefon och komma och ringa på min dörr för att få din extranyckel just den morgon då jag äntligen skulle få sova och därmed väcka mig 1,5 timmar före jag hade tänkt vakna. Ja, och du kan ju tacka grannarna för att de släppte in dig i huset, för jag öppnar nämligen inte dörren mitt i natten åt vad jag var säker på att var en yxmördare.

Då det inte är nån ordning

Vet ni, nu är det rakt ingen ordning på mig!

Jag kan lätt konstatera med mig själv att mängden av ordning är konstant. Ja, mängden av allt är ju konstant egentligen, men det gäller speciellt ordning då det kommer till mig. Ju mera mitt jobb kräver av mig, desto mindre ordning har jag på mitt privatliv. Det är av någon anledning totalt omöjligt för mig att samtidigt hålla koll på "båda mina liv". Och då det råder oordning i mitt liv, ja då gör det det med besked...

Idag fick jag till exempel texta min städerska och be om ursäkt över hur här såg ut. Jag hade totalt glömt bort att hon skulle komma den här veckan... Jag kom hem från jobbet, öppnade dörren och fattade inte vad som hänt. Det tog ett gott tag innan poletten trillade ned och jag fattade att nån varit och städat hemma hos mig. Ja, eller alltså försökt städa.

Mina små "projekt" låg ihopsamlade till små öar i min lägenhet... Jag skall och sälja på loppis på söndag så jag har 7 stora fulla och halvfulla IKEA kassar lite här och där på golvet, jag kan inte bestämma mig för vilket handarbete jag ska sysselsätta mig med på kvällarna, så jag har 4 påsar med garn i soffan. Det ligger stickor, knappar, virknålar, vadd och mönster överallt. Jag försöker ta tag i ett mycket dåligt samvete och sitter och limmar in foton. I album. Foton jag framkallat i januari, men som inte ännu kommit längre än så... Foton från 2006... Det ligger alltså högar av foton på matbordet... Det ligger en hög med H&M kläder på stolen. Jag beställde på postorder tillsammans med min syster och väntar nu på att hon ska komma och prova sin del av leveransen. I köket var det för en gång skull relativt diskat, men det var bara av misstag. Badrummet? Ehrm... Alla tuber, burkar, krämer och alla hårband och all mejk... Framme på tvättmaskinen förstås. Kläder... Ja kläder skulle jag ju byka ikväll, så de låg färgsorterade på golvet.

Förlåt om jag ger er ångest nu. Men det är inget mot vad städerskan måste ha känt då hon öppnade dörren...

Oh dear...

Jag har inte den ljusaste av tider just nu. Jag är en människa som vilken annan som gör misstag lite här och där. Men väldigt sällan gör jag misstag som inte går att rätta till. The damage has been done så att säga... Nu är då frågan: fess up eller vissla och titta åt andra hållet?! The jury is still out on this one, men själv är jag all for visslande at the moment... Suck...

Förlåt!

Jag sa just i en diskussion med pojkvännen* att alla män borde kodas om! Men nu inser jag ju att det var jätte fult sagt!

Jag menade ju inte så illa som det låter :) Lite systemtekniska uppdateringar kunde man väl få be om, men i övrigt ber jag å det ödmjukaste om ursäkt över mitt uttalande till hela den manliga delen av jordens befolkning!


*vännen som är en pojke

Det är dyrt att ha ont i håret

Ibland har nöden ingen lag i Tölö och då parkerar man lite bredvid där man borde parkera. Det är helt ok, och de fina blåklädda har alltid överseende med detta så länge man flyttar bilen före kl 8 följande morgon...

Ibland har man dock lite ont i håret och har sovit lite för lite och då kommer man kanske inte ihåg att igår var just en sån där nödparkeringsdag. Då kostar det hipp happ 40 euralier att ha ont i håret.

ps. nuförtiden tar de tydligen dessutom fotobevis, så det är inte så jätte stor vits att börja jomsa om hur det inte var min bil etc etc...

Det upprörda inlägget

Jag skulle egentligen inte orka. Men orkar Softy, orkar jag också dra mitt strå till diskussionen gällande rasism och annan negativ publicitet...

Jag är så trött över allt negativt som skall kopplas ihop med hockeyn. Förstå mig inte fel nu, jag är totalt emot rasism i alla former. Jag är inte heller för att toppidrottare skall kunna bete sig hur som helst och självklart skall de ta sitt ansvar som förebilder. MEN allt är inte hockeyns fel!!! Så varför måste vi nu fokusera så himla mycket på det negativa! Diskussionerna behöver absolut föras och lyftas fram, men skyll nu inte på hockeyn att finska dryckesvanor är åt skogen eller att MÅNGA finnar har korkade inåtvända, bakåtsträvande åsikter om vem som hör hemma här eller vem som får glädjas åt ett guld... Inte direkt något nytt under solen här! Självklart uppstår dessutom problem om så här många människor är på ett ställe samtidigt! Då sköter ju sannolikheten om att alla åsikter är representerade! Men inte heller det är hockeyns fel.

Är det så konstigt att man vill festa efter att man lyckats med något som ingen i Finland lyckats med på 16 år? Är det väldigt otippat att finnar dricker då de firar? Och visst, en del av Lejongänget kunde man ju ha gömt i bakgrunden, men majoriteten av Lejontruppen var ju bara överlyckliga! 100 000 fans var ju i extas över det som hänt och ville dela Lejonens glädje! Hur måste det inte kännas för DEM att ha lyckats med det "omöjliga"? Helt otroligt fint kan jag tro. Kan vi nu inte fokusera på de kanske 35 av 40 som INTE var för berusade istället?

Och ännu... VILKET budskap hade inte all musik som spelades?! Det skulle jag påstå att är 1000 gånger värre för de yngre, att dagligen lyssna på musik som glorifierar hur jätte coolt det är att råsupa... Ursäkta men jag blir lite upprörd här... Eller "komikerns" skämt om att Komarov säkert saknar skattekort på grund av sitt namn eller att vi ska ge stryk åt alla svenskar? Det var inte heller hockeyns fel! Det var den korkade komikerns fel! Det är väl han som skall be om ursäkt och sluta dra skämt som späder på de trångsynta sterotypa bilder som redan finns i vårt samhälle?

Jag själv har inte druckit i princip något under de här underbara festdagarna! Jag har varit hög på livet! Jag har inte stött på hat eller glåpord på stan trots att jag högt och ljudligt pratat SVENSKA av alla språk. Jag har bara sett total lycka och glädje överallt. Jag har spontankramats med totala främlingar och på väg hem i söndags natt blev jag high fivead av kanske 50 personer. Överallt jag gått har jag mötts av idel leenden, vilket är en riktigt skön omväxling till det "normala" Helsingfors. I nyheterna har jag hört om en som skadat sig för att hon ramlade från en lyftkran och 3 ungdomar som polisanmälts för att de tyckte att de skulle se på Lejonen från presidentens slott. Jag har inte hört om gängslagsmål eller våldtäkter. Skulle vilja påstå att detta varit en betydligt lugnare helg än vilken Vappen eller midsommar som helst. Så smutsa inte ner hockeyn okej?!

Tycker det är så otroligt synd att det negativa igen är det som lyfts upp mest! Men nu skall jag lugna ner mig, fortsätta njuta av guldet och planera in en liten tur till den lyckliga staden, för vet ni vad? Jo, Nykarlebys eget Lejon Leo Komarov ska få guldfest på torget på söndag! Och jag är just så lycklig över guldet att jag gärna kör 4,5 timmar för att välkomna ett VM guld till min hemstad! Det gör inte mig till en dålig människa (förutom med tanke på koldioxidutsläppet) att vilja glädjas över detta! Just nu känns det ju som om jag förespråkar både alkoholism, rasism och dåligt beteende i allmänhet bara för att jag njuter av guldet! Tänk så fel det kan bli!