Förbannat också!
Jag gjorde just nåt som jag inte gjort på säkert 20 år (då gjorde jag det däremot rätt ofta)! Jag föll. Raklång. På asfalten. Varför? Därför att jag gick och bar på en tung väska och inte höll koll på vad mina skor gjorde. De lyckades snöra ihop sig med varandra och dra krokben på mig. Mycket elakt måste jag säga. Det var en så totalt absurd känsla att jag inte ens kunde gråta* då det sved till. Snacka om att falla handlöst och huvudlöst. Ligg nu där sen mitt på gatan mitt på Kungsholmen. Lyckat. Som tur verkade ingen se mig i mörkret.
Mina favvo jeans från Massimo Dutti kommer att bli till shorts och jag kommer att bli MYCKET arg om mina knän ännu värker i morgon bitti.
 |
| Jo, jag vet att jag har underliga knän i övrigt också... |
*jag har normalt väldigt lätt till tårarna.Etiketter: Då allt blir fel
