Då Emma för ett tag sen länkade alla bloggerskor som var på väg på bloggeventet, gick jag genom dem alla. Det var en lång lista och de flesta bara skummade jag igenom. En blogg och ett inlägg som jag fastnade speciellt för var det här inlägget.
Under middagen, då det börjades byta bloggadresser till höger och vänster visade det sig att jag satt bredvid just denna fina Fröken stök. Jag blev så glad! Tänk så bra det kan gå. Hon skriver så otroligt fint och fångade mig med just detta, att inte sakna något men längta efter allt. Det är jag. I ett nötskal. Så tack för de fina orden!