Den som har läst den här bloggen den senaste veckan kan lätt, falskt, ha vaggats in i tron att det inte händer något i mitt liv just nu. Jag envisas ju med att få till alla inlägg från resan och bloggar bara om forntid, typ. Alla inlägg som jag tvingades skriva om alldeles från början. Det är betydligt motigare att blogga om saker man redan en gång bloggat om, så det tar ett tag. Snacka om förspilld kvinnokraft alltså.
Så vad är det då som hänt? Vad är det jag hintat om här mellan varven? Det stora som är på gång?
Jo, det är så här hörni! Jag har för en vecka sen idag, sagt upp mig! Sagt tack och hej till mitt gamla liv och hej och välkommen till ett nytt. Jag har valt att kalla det för Evis 2.0.
Det här händer inte nu på direkten. Utan Evis 2.0 inleds 1.2.2012. Vad det är jag ska göra - frågar ni? Jag har inte en blek blå aning, inte ännu i alla fall. Men om man inte mår bra i sitt jobb, om man känner att man gett det man har att ge, om magkänslan morrar lite varje morgon man vaknar, ja då är det hög tid att göra något saken! Vi är alla ansvariga för våra egna liv och skyldiga oss själva att göra oss lyckliga. Åtminstone får man inte gnälla om man inte själv gör något åt saken!
I och med att jag jobbar i ett familjeföretag känner jag inte att jag kan gå på jobb, och "bakom ryggen" på cheferna hålla på att söka ett nytt. Därför har jag gjort det okonventionella och sagt upp mig innan jag har nåt nytt på lut! Korkat kanske, ja visst! Men om man har lite besparingar och en plan B (flytta hem till mamma och pappa och leva på dem - ni vet, så där som 30 åriga kvinnor så gärna gör), så är det bara att HOPPA! Och det är just vad jag har gjort! Hoppat! Och fatta att det känns skönt! Men jag behöver ju inte ens en plan B. Det är ju givet att jag kommer att hitta ett nytt fint jobb åt mig snart. Det är bara en tidsfråga*.
Så nu händer det minsann grejer här!
* och lite fast i att man börjar söka jobb också!Etiketter: Evis 2.0, jobbjobbjobb, mig själv, viktiga saker