Nu kommer den spännande historien om vad det här riktigt handlade om...
Jag har varit "skuggravid" sen i somras då pojkvännen (min vän som är en pojke) berättade att andre gudsonen ska få ett syskon. Orsaken till detta (syftar på skuggraviditeten), var att det inte bor mor/farföräldrar i närheten, så då måste man ty sig till det som nästan är ännu bättre! Det vill säga Fadder-Evis!
Jag har alltså gått i väntans tider, för att på 3 röda sekunder ta mig till Esbo då det blir dags för ankomst. Någon måste ju hänga med andre gudsonen också, tror mig nämligen veta att lindrig tvåårstrots inte hör hemma i en förlossningssal... ETA var nästa vecka, men jag har varit mentalt förberedd sen nyår!
Jag har genom åren (vitsi jag låter vis) samlat på mig en hel del erfarenhet av barnvaktande MEN jag har ju aldrig varit förälder, ENSAM för nån längre tid. För en förlossning kan ju go on and on and on liksom... Men laddad till tusan packade jag min väska igår och ryckte ut!
Hur gick det då?
Jo! Andre gudsonen sov då jag kom dit, jag o pojkvännen körde "two and a half men" - maraton, tills de tyckte att det kanske var dags att åka in o kolla läget.
Det gjorde de, och några sekunder senare (ok, liten överdrift) var lillebror född! Jag vaknade inte ens av sms'et, utan vaknade först då tvåbarnspappan a.k.a. pojkvännen snubblade hem o kröp i säng. Så under mina 4,5 timmar av föräldraskap som ensamstående mamma, var andra gudsonen inte ens vaken en minut :) och själv var jag väl vaken c. en timme... :) Puuusth så tungt det var! Dessutom kokade pojkvännen kaffe och gjorde frukost i morse, så det var ju verkligt ansträngande! Men nu tycker jag inte att vi för den skull ska förringa min insats! Jag var VÄLDIGT viktig! :)
Åker tillbaka ikväll och kör några till timmar ensamstående mamma och i morgon morgon och förmiddag blir det också några enastående insatser på den fronten!Etiketter: viktiga saker