Swedish House Mafia part 1 SPOILER ALERT

Varning för inlägg med känslor på ytan och mycket text.

Kan tilläggas att jag inte druckit en droppe alkohol när jag skrivit detta, jag är bara hög på livet. Kan till exempel jämföras med när mina kompisar trodde jag börjat röka svamp en gång för många år sen, då jag sms:ade hem från Thailand efter att jag totalförälskat mig i en elefant och ville ha en som husdjur. Men det är en annan historia. Ibland är bara känslorna för stora och då är det inte jättelätt för mig att uttrycka mig fiffigt.

Okej here goes.

Om jag har världens bästa jobb? Jo, inget nytt med det. Igår blev det bara ännu lite bättre. Jag jobbar nämligen bland annat med Sony Mobile och de ville gärna bjuda kundteamet på Swedish House Mafia till Friends Arena. Det tackar man ju inte direkt nej till. Det bästa är ju att jag har biljetter till lördagens konsert också, den som ursprungligen skulle vara enda och sista konserten i Stockholm. Well... de sålde ju inte bara 35 000 biljetter, utan de sålde 35 000 till och sen ännu 35 000. Just så bra är de. De var till och med på Skavlan precis. Det om något är ju ett betyg på att man finns. 

Om vi börjar med Friends Arenan. Gosh. Det var ju värt att bara gå för att se den. Den gav helt andra dimensioner till begreppet en stor arena. Kanske jag måste bli fotbolls fan nu så jag kan börja gå dit på derby och sjunga hejaramsor. Det skulle inte vara så dumt. Så ja, arenan var enorm. Igår gällde det ju för övrigt att lägga sig i rätt lämmeltåg, för AIK hade ju sin sista match någonsin på gamla stadion så det var väl uppskattningsvis 80 000 pers i mina hoods igår. Heja den lokaltrafiken som fixar det. Lokalbladet kallar det för Arenainfarkt... Parkering och sånt är inte riktigt fixat än men ja, tillbaka till SHM.

Lemmeltåget till SHM på Friends Arena

På samma sätt som med Summerburst har jag väldigt svårt att beskriva hur det känns då 35 000 personer "står" och lyssnar på DJ:s som spelar. Jag skrev på Facebook igår "35 000 människor och 3 män som härskar över dem alla" och det är ju så det är. Mera sekt än konsert kanske, och jag älskar det.

Här kommer några smakprov

Det är det här som är så mäktigt. Hur det hela tiden byggs upp, tills det exploderar så att taket lyfter. Minsta lilla rörelse som nån av DJ:na längst fram gör - följs. I ett skede satt vi alla till exempel på huk. 35 000 pers på huk för att växa i takt med att musiken byggdes upp. Mäktigt. Och sen var det ju ballonger, konfetti och serpentiner också om man är mera för sånt. Angello fyllde ju faktiskt 30.

Vi MÅSTE också prata om ljusshowen. Hur skriver jag att det var mäktigt utan att det bara låter platt och tråkigt?! Det var så fruktansvärt snyggt gjort. Som exempel klippet ovanför, hur deras siluetter projicerades gång på gång på gång på gång. Inte vet jag vad det heter, snyggt var det oberoende.

Nej, jag är inte klar än. Jag måste få dela med mig mera.

Musik, konserter och stora event* får mina känslor att lägga sig utanpå kroppen. De ryms inte längre inuti. Allt blir bara övermäktigt. Det som slog mig igår var hur 35 000 kan finnas på ett och samma ställe och bara le och njuta av musik tillsammans. Det är något väldigt speciellt med house musik. Jag märkte samma sak på Summerburst. Folk ligger inte i högar och mår illa, folk kanske dansar till nån nu och då och spiller nån droppe öl men det är väldigt kärleksfulla tillställningar. Kanske det helt enkelt är så att musiken dominerar. Det är ju inte som om man kan stå och småprata och bli osams under låtarna.

Det mäktigaste som hände igår var ändå då en väldigt gravt utvecklingsstörd kille blev upplyft i rullstolen på sina vänners axlar, så att han också fick se och ta del av allt. Han hade inte ben, bara en arm och kan sannolikt inte på något sätt leva ett vanligt liv. Men på dansgolvet är vi alla lika mycket fans och ni skulle ha sett hans ögon. SOM de lös. Det räckte för att få mina och en kollegas ögon att rinna över. Det blev helt enkelt för fint och stort.

Så ja, tacksamheten är stor. Kärleken till musik lika stor och vetskapen om att jag får göra samma resa i morgon gör det hela så mycket roligare. Sen spelar det ingen roll om SHM spelat ut all sin energi igår och idag och att de gör en show som är 10 % av den vi såg igår. Det kommer ändå vara en fantastisk show.

Och om ni undrar hur det låter då 35 000 pers sjunger allsång så låter det ungefär så här:

A moment, a love 

a dream, a laugh

a kiss, a cry

our rights, our wrongs

a moment, a love 

a dream, a laugh

a kiss, a cry

our rights, our wrongs

And that's all I had to say about that.

*gäller i och för sig lika mycket Hockey VM och världskuppen i längskidåkning på TV.