Idag är en bra dag, helgen var en bra helg, träningen var en bra träning och livet är ett bra liv.
Tränade precis med en kollega och hon frågade hur det går med Christian egentligen, är allt ok? Då jag inte sagt nåt. Jag blev alldeles ställd -är det verkligen så illa att man* pratar om sin partner och sitt förhållande bara då det går dåligt? I början är det en annan sak, då frågar ju alla och det finns mycket att berätta. Men nu? Nu då jag somnar och vaknar lycklig varje dag, då säger jag inget? Galet. Det är ju det här som är det riktiga, det viktiga. Att vardagen känns som guld!
Så håll i dig nu Internet! Jag Är lycklig. Kär är jag också.
Undrar hur länge det tar innan kollegorna slänger ut mig genom fönstret om jag konstaterar detta faktum first thing då jag kommer till jobbet varje dag?
*jag, jag kan väl inte vara ensam om det här?