En vecka i underbara Mottaret

Hej igen världen!

Jag sitter i ett flygplan på väg tillbaka från en underbar semester och ska försöka börja landa i vardagen. Det är alltså den årliga skidresan med familjen som håller på att ta slut. Ni som följer mig på Instagram, Twitter eller Vine har knappast missat detta. Internet har för övrigt varit totalt världelöst där vi varit, så jag har hållit mig till små bilduppladdningar för att inte tappa förnuftet.

I år deltog jag, Christian, pappa och min äldre stora syster med familj i skidäventyret. En syster saknades, hon är för tillfället i Panama och tycker tydligen att det är för långt till Méribel-Mottaret.

Första helgen körde damerna Världskupptävlingar 

i Meribel. Både slalom och störtlopp.

Förutom några fåundantag skidade vi i 50 nyanser av blått.

Christian njöt.

I Courchevel kan man landa med sitt lilla plan mitt i
backen om man har lite mera pengar.

Jag njöt av att äntligen få se solen.

Vi åt underbart god mat.

Liften upp till skidsystemets högsta topp hade äntligen 

uppdaterats med ny sköna bänkar.

Vi förundrades över att man äntligen kommit med 
uppdateringar i vissa lifter. Så enkelt men ändå briljant.

Alperna var lika vackra som vanligt och pisterna lika underbara.

Det här att resa enligt samma mönster varje år är så otroligt lyxigt. Vi välkomnas av stora leenden på restaurangen och i skidbutiken (och får duktiga rabatter). Vi kan liftsystemet*, vet var det lönar sig att äta lunch (och framförallt var det inte lönar sig). Vi vet hur vi ska boka för att få 8 fulla dagar i pisten på en semestervecka och var vi ska boka stuga för perfekt ski-in ski-out upplevelse. Några års trial and error har lett till det för oss perfekta konceptet. Att dessutom få njuta av allt detta med sin familj, ja - det är guld värt!

51 veckor kvar tills nästa gång då...

*världens största.