Hej på er där ute! Mår ni bra?
Stockholm bjuder på underbart senhöstväder för andra dagen i rad med sol, krispiga löv och ett och annat leende i lokaltrafiken.
Odessabesöket var väldigt roligt och givande och gav mer än någonsin definition på begreppet work hard - play harder. Staden? Ja... Den var som jag väntade mig men värre. Jag ska blogga betydligt mera om det här senare.
Det vi däremot ska göra nu är att klicka in oss till Pias blogg här! Hon beskriver min vardag väldigt bra just nu.
Jag vet att jag springer alldeles för fort och i min omgivning skriks det STOPP! på flera håll, men jag lyckas inte få ner tempot. Det är ju hela tiden något jag också vill göra. Jag måste bli bättre på att göra ingenting. Jag brukar ju vara bäst på det! Det är hög tid att bryta cirkeln nu!
En av orsakerna till att jag bloggar är att jag vill samla mina intryck och upplevelser på ett ställe. Nu hinner jag inte uppfatta allt fint jag upplever, bara för att jag redan springer vidare på nästa boll. Det här är varför jag gnäller över att jag inte hinner blogga och varför inläggen får komma då de hinner, men de måste skrivas. För det är ett av de få sätt som verkligen får mig att stanna upp och uppleva på nytt.
En annan sida av myntet är ju att detta i hög grad betyder att jag efter många års övning lärt mig leva i nuet. Men det ska kanske inte göras i så hög grad att jag inte vet vad som händer i morgon?
Nej. Hög tid att styra upp det här nu. Men ännu har jag inte riktigt tid. I helgen ska jag till Finland och på måndag och tisdag blev det en jobbresa till Köpenhamn. Sen. Sen ska jag vara hemma. I hela två veckor. Det kommer kännas som en evighet.