Att det kan vara underbart att vara i Helsingfors igen. Dessutom för en gångs skull utan minutschema. Då enda planerna för en helg är att träffa så många kvalitetsmänniskor så länge som möjligt, har man en rätt bra tillvaro.
Kristina från Duvemåla var riktigt, riktigt bra. Underbar sång, superb scennärvaro och väldigt fina kulisser och rekvisita! Väl jobbat över hela linjen med andra ord. Först efter föreställningen märkte vi att bägge manliga huvudrollerna gjordes av reserven, något som verkligen inte märktes! Jo, och kören- den var suverän! Så stolt över att vår förra dirigent är med i ensemblen! Heja!
Igår blev det långbrunch med några av de finaste flickorna och Lillkillen, lite shopping på den galna rean i stan och allmänt häng. På kvällen blev det mera prat i den finaste lägenheten, den med den här utsikten:
Efter det har det plötsligt blivit söndag och jag har tillbringat några timmar till med att krama Lillkillen! Nu blir det 5 veckor tills vi ses nästa gång. Så länge har jag inte varit ifrån honom förr.
Nu blir det mera kaffedrickande, i solen denna gång. Typen jag ska träffa nu bjöd väl på året 2011s största chock, får se vad denna träff för med sig. Blir att catcha up de senaste 5 månaderna... Det har ju lugnt sagt skett en del sen vi sist sågs.