Det finns något som heter julfrid. Den uppstår då Rajaton sjunger Sibelius julvisa utan förstärkning i ett knäpptyst musikhus, för att de efter 16 konserter längtat efter att testa akustiken i nya musikhuset. Om vi säger så här. Jag var inte den enda som fällde tårar på vår rad. Älska hur musik kan göra så att benen blir till spagetti.
Alla uttryck som att bli rörd till tårar, de sjunger så vackert så att det går en rysning genom kroppen - de uttrycken har kommit till just vid sådana här tillfällen, bara så att ni vet. Etiketter: musik